Den famösa Stjervemanska ligan har åter
oppstämt en skrikande klagosång, hvart. ll
Nya Argus med sin vanliga grofhet bållit ba-
sen. Älver denna gång har man följt den
gamla plancn. att blindt utropa allt hvad mot-
yarten ådagalagt för osarninvg: att neka till
alla besvå;sande facta: och tt med en massa
af oqväden nvedtysta de. skäl för hvilkas san-
ping man blyges.
Den nya Insändare, som i går uppträdde
i Nya Argus för att taga Hr Stjerneman un-
der armarne, har såsom vanvligt blifvit be-
drad med ett företal af Argus sjelf. I saken har
dock icke Argus vågat det minsta inlåta sig.
Hans biträde har bloit bestått i att nedskälla
dem Som vågat uppträda mot bans principal
von Stjerneman, som med samma efekt hade
kunnat upphetsa hvilken hungrande dogg som
hälst.
Hvarföre har Argus indragit Grefve Hamil-
tons namn i det ändlösa farjkäbblet? Om 34-
ken är rättvis, hvad behöfver den då låna un-
derstöd af namn? Om bLaudssekreteraren hand-
lal rätt, hvad behöfver då Argus skyla honom
bakom Landshöfdingens rygg? Hafva icke
Häradsboerne sjelfve på allt sätt undvikit
att inblanda Grefve Hamiltons person i
deras klagan öfver de olagligheter som
de önska få ändrade? Hafva de icke ut-
tryckligen i sina skrifter förklarat det de
veta, I denna sak, göra skillnad emellair
Landshöfdingen och Lands-Sekreteraren? - Sjelf-
ve Stjerreman och hans Insändare, med all sivu
ensidighet, hafva dock blygts att förneka det-
ta, — och hvartill tjenade då Argi obudna för-
sök att framställa Grefve Hamiltons anscende
såsom ett argument för Stjernemans tvetydiga
sak I rättvisans vågskål vägas skäl, men icke
namn.
Argus förutsälter, att ingen kan klaga öfver
en ansedd Embetsmans beslut, utan att fela
mot etiketten. Denna lära torde, knapt i sjelfva
Ryssland, vinna många prosclyter. Dagligen
anföras ju underdåniga besvär t. ex. emot Svea
Hof-Rätts utslag: parterna söka, efter bästa för-
tånd, visa att besluten äro origtiga och attde
höra unphäfvass — och likväl kar ännu ingen t