att dryckenskapen icke kan utrotas. Under såda ia omständigheter lär man också kunna hoppas mesta framgången af det bemödande, som användes för at! rädda åtminstone det uppväxande slägtet från förderfvet. Utom det redan antydda, torde äfven finnas ett och annat som verkar ofördelaktigt på förmögenheten. Exempelvis kan nämnas allmogens benägenhet för rättegångar, som 1 synnerhet på vissa orter är öfverdrifven. Konsistorium tror dock att infiytandet häraf och af några andra likartade omständigheter, ingalunda är jemförligt med de förut uppräknade. Sedan Konsistorium sålunda sökt utreda de orsaker som i dess tanka mest bidraga till fattigdom, så är tillämpningen lätt till ifrågavarande fall. Det förstås af sig sjelf, att följden skulle utehlifva om orsaken kunde nndanröjas. Till dess detta skett, måste de fattige försörjas. Hvad sättet härför angår, så hoppas Konsistorium till en början, att ingen fråga kan uppstå om en allmän författning, som till likstämmighet skulle ordna Fattigvården i hela Rilet Fattigvården är och bör vara en municipalancelägenhet. Den beror dessutom väsendtligen på lokaliörbållanden, som i vårt vidsträckta land skifta i oändlighet. Betraktar man åter särskildt Fattigvården i Wexiö Stift, så företer den visserligen många brisler: men den enda grundliga förbättringen deraf vore tillfälle till arbetsförtjenst, och detta kan 3å de alldra flesta ställen ej beredas. Konsistorium delar deras mening, som tro att de fattiges nöd ingalunda afhjelpes genom tillfälliga gåfvor, det må nu vara en allmosa för ögonblicket eller en donation till Fattigkassan. Ju mera man ger ju mera begäres det: och i stället att fattigförsörjningen skulle rätta sig efter behofyct, rättar sig behofvet efter fattigförsörjningen. De rika gåfvorna, gjorda i välmening men vanligtvis utan allt vilkor, skada derföre ofta mer än de gagna; ty de öka de hjelpsökandes antal, utan alt förminska de fattigas, Visserligen behöfves i hvarje församling en fattigfond, för att underhålla spädare barn, ultlefvade, vanföre och sjuke: men dessa utgöra ingenstädes pluraliteten af fattighjon. Hvad den återstående och talrikaste delen angår, så är det Konsistorii öfvertygelse, att den rätta, den enda tillräckliga fattigförsörjningen för dem är arbete. 1 städerna bör det vara möjligt att finna medel till inrättande af Arbetshus. Om dylika inrättningar också skulle medföra någon ekonomisk förlust, så är dock denna föga betydligare än hvad som bortkastas på en ökad fattigskatt eller på dagligen kringstrykande tiggare; och den moraliska visten häraf öfverstiger alla ekonomiska beräkningar. För lanidsbygden åter är förhållandet svårare. Avrbetshus för Länet, eller om man heldre vill, för underordnande fattigdistrikter, kunna aldrig anläggas i så stor skala att de på någotsätt svara mot behofvet.. Det rätMa arbetshuset på landet är åker och äng, skog och sjö: men äfven detta har visat sig otillräckligt. Man kunade i dettaafscende föreslå att alla fattige , som ännu hade arbetsförmåga, mot ersättning i säd och kontant, inackorderas bos husfäder mom Socknen , som då höllo dem till arbete. Men af flere skäl torde det på många ställen bli svårt att åstadkomma , och på ännu flere att vidmakthålla en sådan inrättning. Eller också kunde man föreslå: 1:0 att allt tillfälle till arbetsförtjenst som församlingen hade öppet, borde erbjudas åt dess på något sätt arbetsföre Fattlighjon, 2:0 att den som undandroge sig sålunda erbjudet arbete, skulle utstrykas från fattielistan, 3:o att för den årstid eller händelse , då Församlingen ej kunde lemna tillräckligt arbete , rentan af de icke obetydliga fattigkassorne till någon del användes för att inköpa råämnen , som mot betalning bearbetades af de arbetsföre bland fattighjonen , och hvarigenom mången backstuga kunde förädlas till ett arbetshus. Men härvid skulle dock alltid möta Here rvårigheter, En fattig allmoge har på de fleste ställen ej något arbete att erbjuda åt andra, emedan det nödvändiga verkställes af husfolket sjelf. Skulle åter materia!erna uppköpas för att bearbetas , så komme dylika arbeten att sakna afsältning, och kunde ej utan betydlig förlust afyltras, På de ställen likväl der fattigvården möjligtvis kan utbildas i