KRt ae er Athn TARAS ÅA PAARGA ar PR Rn Sn tal, som för lamar all drift och omtanka i stort och häller omsättningen, helst på landsbygden, så nära som möjligt den punkt som kallas varubyte. Dit kan räknas det envisa, genom mansåldrar fortsatta och likaså länge misslyckade försöket att, genom prohibitifförfattningar, eller som det nu kallas, genom skyddstull, upprätthålla Fabriker, hvartill råämnet saknas 1 landet, och ehuru Svenska folket, mer än något annat, för ett sådant näringsfång uppenbarligen saknar både naturligt anlag, tillgång på förlag, och till och med dazer under hältten af äret. I sammanhang härmed stå äfven de ännu alltjemt fortfarande skråordningarne och näringstvånget, som befordra näringslöshet, icke blott på landet, utan äfven i sjelfva städerna, dem man likväl just härigenom tänkt upprätthålla och förkofra. Det är beklagligt att se huru de egentliga stadsmannanäringarna, handel, fabriker och handtverkerier, år ifrån år aftyna i våra mångfaldiga småstäder och utbytas mot åkerbruk eiler krogrörelse. Det säges alt mången borgare skaltar mera till Staden än till Staten, och att obestånd och svek, lättja och liderlighet icke sällan vexa och frodas i de välfångna privilegiernas skugga. Man räddar emedlertid äran alt ha sin egen dyrköpta jurisdiktion, att bibehålla sin fjerdepart i lagstiftningen, och vid Riksdagarna få representera en industri som dör ut, och handelsintressen som ej finnas. Emedlertid, och om dessa orsaker verkligen förefinnas och verka menligt på samhällets välstånd, så äro de likväl af en allmän beskalffenhet, omfatta hela landet, och kunna ej häfvas utan en samverkan af begge Statsmakterna; och häröfver tillkommer det snarare Statsekonomen än Domkapitlet att yttra sig. Men derjemte torde den stigande fattigdomen inom vår landsort ha egna, mera enskildta anledningar, som ej äro utan sitt betydliga inflytande. Den synhbaraste och mest obestridliga ar dessa, är landets ofruktbarhet, som i alla tider gjort det svårt, åtminstone för flere trakter deraf att försörja sina inbyggare. Detta är och blir ett naturfel, som icke kan afhjelpas. Härtill kommer äfven den enstaka, på alla sidor långt från hafvet aflägsna belägenheten. På sjöar och strömdrag är ingen-brist; och en ganimal sägen försäkrar alt desse i fordna dagar kunde föra lättare fartyg från Helge till Östersjön. Nu har detta genom uppgrundningar och anlagda vattenverk länge varit omöjligt. Med tusstude delen af de summor som Göta: Kanal! kostat, troligtvis med ännu mindre, hade den fordna segelleden kunnat återställas och derigenom för en betydlig del af Provinsen afsättning beredas på skogsvaror som nu ruttna obegagnade, rundt omkring de obefarna sjöarna. — En annan omständighet, som visserligen också verkar ofördelaktigt på provinsens tillstånd, är Roteringen, som i Småland lär vara starkare än på något annat ställe i Biket, och icke står i något billigt förhållande til landets folkmängd och tillgångar. Under de sista tjugua åren har visserligen landets odiinz tilliagit; det är onekligt att åkerbouket förkofrat sig och att isynnerbet poiäterna, som kunde vara ett fatt lands räddninesmedels fylla månsa förut oboe