KRt ae er Athn TARAS ÅA PAARGA ar PR Rn Sn
tal, som för lamar all drift och omtanka i stort
och häller omsättningen, helst på landsbygden,
så nära som möjligt den punkt som kallas va-
rubyte. Dit kan räknas det envisa, genom
mansåldrar fortsatta och likaså länge misslyc-
kade försöket att, genom prohibitifförfattningar,
eller som det nu kallas, genom skyddstull, upp-
rätthålla Fabriker, hvartill råämnet saknas 1
landet, och ehuru Svenska folket, mer än nå-
got annat, för ett sådant näringsfång uppen-
barligen saknar både naturligt anlag, tillgång
på förlag, och till och med dazer under hält-
ten af äret. I sammanhang härmed stå äfven
de ännu alltjemt fortfarande skråordningarne
och näringstvånget, som befordra näringslöshet,
icke blott på landet, utan äfven i sjelfva stä-
derna, dem man likväl just härigenom tänkt
upprätthålla och förkofra. Det är beklagligt
att se huru de egentliga stadsmannanäringarna,
handel, fabriker och handtverkerier, år ifrån
år aftyna i våra mångfaldiga småstäder och
utbytas mot åkerbruk eiler krogrörelse. Det
säges alt mången borgare skaltar mera till Sta-
den än till Staten, och att obestånd och svek,
lättja och liderlighet icke sällan vexa och fro-
das i de välfångna privilegiernas skugga. Man
räddar emedlertid äran alt ha sin egen dyr-
köpta jurisdiktion, att bibehålla sin fjerdepart
i lagstiftningen, och vid Riksdagarna få repre-
sentera en industri som dör ut, och handelsin-
tressen som ej finnas.
Emedlertid, och om dessa orsaker verkligen
förefinnas och verka menligt på samhällets väl-
stånd, så äro de likväl af en allmän beskalffen-
het, omfatta hela landet, och kunna ej häfvas
utan en samverkan af begge Statsmakterna;
och häröfver tillkommer det snarare Statseko-
nomen än Domkapitlet att yttra sig. Men der-
jemte torde den stigande fattigdomen inom
vår landsort ha egna, mera enskildta anled-
ningar, som ej äro utan sitt betydliga inflytande.
Den synhbaraste och mest obestridliga ar dessa,
är landets ofruktbarhet, som i alla tider gjort
det svårt, åtminstone för flere trakter deraf
att försörja sina inbyggare. Detta är och blir
ett naturfel, som icke kan afhjelpas. Härtill
kommer äfven den enstaka, på alla sidor långt
från hafvet aflägsna belägenheten. På sjöar
och strömdrag är ingen-brist; och en ganimal
sägen försäkrar alt desse i fordna dagar kunde
föra lättare fartyg från Helge till Östersjön.
Nu har detta genom uppgrundningar och an-
lagda vattenverk länge varit omöjligt. Med tu-
s- stude delen af de summor som Göta: Kanal! kos-
tat, troligtvis med ännu mindre, hade den fordna
segelleden kunnat återställas och derigenom för
en betydlig del af Provinsen afsättning beredas
på skogsvaror som nu ruttna obegagnade,
rundt omkring de obefarna sjöarna. — En
annan omständighet, som visserligen också ver-
kar ofördelaktigt på provinsens tillstånd, är
Roteringen, som i Småland lär vara starkare
än på något annat ställe i Biket, och icke står
i något billigt förhållande til landets folkmängd
och tillgångar. Under de sista tjugua åren har
visserligen landets odiinz tilliagit; det är onek-
ligt att åkerbouket förkofrat sig och att isyn-
nerbet poiäterna, som kunde vara ett fatt
lands räddninesmedels fylla månsa förut oboe