Allmoge. Ett icke ovanligt undautag härifrån utgöva likväl de redan omtalte Backstugusittarne, hvilkas antal årligen tilltar. Hos dessa finner man ofta en lättja, som är oerhörd, äfven hos den fattigaste Bo ude. Orsaken är lätt att finna. Den som är utkastad på samhällets yttersta gräns, och vet förut alt han ingen behållniug kan förvärfva, förlorar äfven snart lusten att göra försök dertill, Socknen måste i allt fall slutligen försörja honom, och ban finner likgiltigt om det sker några år förr eller sednare. Derföre är det icke sällsynt att en sådan vägrar erbjuden arbetsförtjenst, mnewml, då potäterva lyckats för året. Han förtjenar då genom en dags arbete hvad ban och hans hushåll kunna lefva på i tre eller fyra: och att bespara något för framtiden , anser han af nyssnämnde skäl för onödigt. Derföre är det havs grundsatts , att sofva så mycket han kan 1 de goda, och tigga så snart han får i de svåra aren, — Man klagar äfven, här som annorstädes, öfver tilltagande lättja hos tjenstfolket; dock torde väl detta mäst gälla för städerna och den mnästgränsamde trakt af landsbyggden, som de hunnit förgifta, Men vill man se lättjan i sin vederstyggligaste , ehuru visserligen privilegierade skepnad, så bör man betrakta skarorna af våra dagligen kringströfvande uacsäller, Hos dem mötes hvarje anbud om arbete med undanflykter , och hvarje vägran af undfrstöd med otidigbeter, Bolemedlen mot detta oskick vore lätt funnet, om det endast finge begagnas. Pet bestode deruti att hela denna lösa svärm sattes, icke på Tukthusen, som i allt fall icke kuude rymma lem, utan uvder Tjenstehjonsstadgan. Detta bar ochså vid flere Riksdagar varit yrkadt , men blifvit med tappperhet afslaget, såsom elt ingrepp i städer vas välfangna privilegier. Dessa, den svenska näs vingsflitens irraude RBiddare, stryka derföre änvy allijemt omkriog, obebindrade och förpassade. Fran stad till stad, från krog till krog kringföra de i alj makligbet sin arbetsföra lättja och sin vämjeliga lir derlighet, och föreställa, på sitt vis, en del af den lagstiftande makten, väl icke vid Riksdagen, men på landsvägarne mellan Torneå och Ystad, Kaonsistorium har redan anmärkt att författningar ae not andra lösdrifvare, som ej ha den lyckan att vara Ge-äller, blifvit i sednare tider mycket milrade. Till följe deraf är behofvet af laga försvar zanska inskräukt: och det är numera svårt att förklara någon för lösdrifvare , när han endast iakttagit vissa formaliteter, som väl förändra sakens juridi.ka, men ingalunda personens moraliska beskaffenhet. Följderna af denna missförstådda libevalism visa sig öfverallt. Lösdrifveriet är förbjudet till namnet, men finnes mer än någonsin iver ligheten. Korrektionshusen ha ej rum att emottaga lättingarna, och Kronobetjeningen saknar tid att anmäla och lagföra dem, 3:o Hvad slutligen angår Dryckenskapen, så är det en behlaglig sanning, att den i detta stift är likaså allmän bland Allmogen som annorstädes, och alt denna last är i hög grad gängse, Utan att deltaga i de nu på en tid vanliga deklamationerna häremot, som åtminstone ingenting uträtta, är Konsistorium på det fastaste öfvertygadt om fyllericts förderlliga inflytande, både på Nationeus fysik och moral, och derjemte på dess ekonomiska välstånd, som i sanving ej har någon farligare fiendei landet. Om allt detta är och har cgentligen aldrig varit bland tänkande män någon fråga. Frågan är endast den, huru detta onda skall motarbetas. Dryckenskapslaston har visserligen i vårt land många tillfälliga avlednivgar; men den har derjemle en, som är grundad i menaiskans medfödda behuof af förströelser och vederqvichelser, helst under vår polhöjd, med ctt strängt arbete och bekymmersamma vilkor, Detta bhbehof kan icke tillintetgöras; men väl kan och bör det Iedas i en annan rigtuing, och derigenom förädlas. Det har fordrats mansåldrar för att vänja Svenska Allmogen till fylleriet, och göra det till cn berskande npationallast; man kan icke med skäl hovpas att det på en gång skall uppböra, Nykterhetsföreningarne åsyfta otvifvelaktigt ett godt ändamilz men så vidt de söka afskaffa allt bruk af bränvin, är det fara värdt att de åstadkomma detsamma SOM införselförbuad i haudedv, vevlicen: Lurendrägeri, länge äunu bus bebofshbråänningen får fortfara. och