junga så mycket de ville och hvad de ville, å skulle de betala hvad man ville. Nu dermot blef det visserligen allt mer och mer beänkligt med betalningen, men med sången hade let tagit en annan vändning, emedan ministarne fordrs ade att man endast skulle sjunga leras visa. Han anförde trenne stycken, som nyligen blifvit förbjudna att spelas, neml. Marskalk Neys process, Kungen roar sig, och VolLaire, Kardinal. Under föres vänningen att det ena. eller andra af dessa stycken kunde vare arliga för sedlighelen, hade ministeren döljt sin ruktan för deras politiska tendens, och tagit in tillflykt till ett Kejserl. dekret, för att förbjuda deras spelning. Men redan länge hade man erkänt oandvändbarbeten af denna prolukt af godtycket, och sjelfva restaurationen hade varit betänkt på en: annan lagstiftning för teatern. — Statsrådet hade fått befallning utarbeta en lag öfver detta ämne, och skulle ust företaga det d. 29 Juli 1530, men den dasen fick Statsrådet och restaurationen annat att tänka på än teatern. Hr Maugin slöt med len förhoppning, att det ej måtte gå med den al regeringen utlofvade lag rörande teatern, som med så många andra lagar. — Hr Garnier Pages yttrade sig i samma anda, och hänviste till kartan, som en gång för alla afskaffat censuren, och försäkrat Fransmännen om rättigheten alt fritt uttala sina meningar och öfvertyg gelser, alltså äfven från 1t1heatern. — fr dArgout trodde att theaterstycken voro inga meningar; också sade kartan blott att man fick uttala sina meningar, men icke att man fick låta spela dem. En fullkomlig theaterfriket vore ingenting annat än ett autoriseradt, fortfarande upplopp; ty det fanns intet medel att, genom domstolarnes åtgärder och straff, åter godtgöra det på theatrarne föröfvade oväsen. Ville man lemna tilistånd att spela på theatrarne hvad som behagades, så måste mån också tillåta att 1 hvarje gathörn bildade sig en theater, hvarifrån man ostralffadt kunde predika uppror och osedlighet.. För att bedöma infly tandet af theatraliska föreställningar, behöfde man blott erinra sig att Belgiska revolutionen 1830 omedelbarlicen följde på uppförandet af den Stumma i Portlicl. — Vi veta afbröto här några röster — att ni heldre sett, att det också i Belgien förblifvit vid legitimiteten, ge nom de främmande bajonetternas nåde! — För öfrigt, fortfor ministern, hade han mycket lindrigt utöfvat theatercensuren, och ull slåt sjelf läst alla nya stycken, som skulle upföras. Om man dessutomtyckte, att den utlofvade lagen rörande iheatern lät för länge vänta på sig, så kunde ju Kammaren begagna sitt initiativ. — Odilon Barrot visade, buru detaf ministrarne åberopade Kejserl. dekretet af 1306 innehöll så många stadganden stridsnde mot kartan, att om man icke ville antaga, att detsamma blifvit uppbäfdt genom karton, så skulle en stor del af kartan. finnas ipphälven genom dekretet. Men om man ochkså ville medgilva nödvändigheten af hindrande itgärder, så vore det dock ytterst vöd vändig!, utt ede förbund.s mel vissa garantier, och cke hädanefter lemnades helt och hå: let åt Aag mamest HL Tar hia oe Han bhbesärdas