siå dervid, och den af icke mindre vigt
än att just dessa sparbanrkar i stället att
befordra avancementerna i armfeen snara-
re komma att motverka dem. Antagom
vill exempel, att en Kapten, som tjent
3 30 år, då han är pensionsmässig, äger
i Sparbanken innestående ett kapital af 3000
R:dr B:ko, eller lika mycket som ackordet
för ett kompani nu utgör. Månne icke egen-
nyttan, eller den lofliga omtankan att åt sina
barn kunna efterlemna ett större arf, just då
skall förmå honom att tjena så länge han möj-
ligtvis kan; ty genom den procent, som till
Sparbanken årligen ingår af hans lön, och
den nu mera betydliga räntan, som likaledes
årligen lägges till kapitalet, kan förenämde
summa inom 8 år vara fördubblad, och hvem
skall väl utan egen förmögenhet öfvergifva en
så säker och lockande fördel? Helt annat är
förhållandet med det sammansparade ackor-
det; om han vid 30 års ålder äger detsamma
skuldfritt, kan han visserligen ännu samman-
spara något af lönen, men räntan är borta på
ackordssumman; och det är denna, som lagd
till pensionen, skall jemna förhållandet emel-
lan de inkomster han bar under det han tje- 1
nar, och dem han får sedan han tagit afsked.
Detta gör äfven, att sedan pensionerna kom-
ma att utbetalas till det belopp hvartill de
nu äro besiämda, blir det icke någon vinst
för en 2:dre kapten att tjena qvar, sedan han
fyllt sina 30 år. I enskilt afseende kan man
visst icke bestrida nyttan af Sparbankars in-
rättande; men kan ej den olägenhet man nyss
anfört afhjelpas; skulle armdens tjenstburhet
kommå att lida, så måste det enskilta intres-
set gifva vika och de gamla sakernas ordning
bibehållas.
Ännu återstår att besvara den förebråelsen
man gör ackorderna, nemligen: att de äro hin-
derlige för obemedlade ynglingar att inträda
uti militärståndet, Medföra ackorderna verk-
ligen detta resultat, så anser Insändaren det-
samma såsom ett bland bhbufvudskälen för de-
ras bibehållande. I ett land så fattigt, att
det icke kan löna Befälet vid sin armd med.
den tillväcklighet, att det utan egna till-
gångar kan berga sig, och-der, framför allt,
man saknar tillgångar att försörja dem, sedan
de uppoffrat sin bästa tid i Statens tjenst; der
är det välatt önska, att de förmögnare af lan-
dets medborgare låta sina söner inträda i detta
stånd, för alt lemna de fattigare bättre till-
fälle att komma in i andra stånd och yrken,
med säkrare utkomst, och i hvilka de kunna
gagna ända in i den senaste ålder. Sällan
händer det nu, att föräldrar låta sina söner
inträda på den militära banan, utan att de åt-
minstone till en början kunna lemna dem den
första i ekperingen samt något understöd till
deras första ackorder. Men låt blott ackor-
derna försvinna, låt äfven det i vår tid märk-
värdiga förhållandet fortfara, att man för att
blifva Officer icke behöfver aflägga några prof
på vettlenskaplig bildning, så torde vi snart få
se huru de, hvilka icke hafva råd eller böjelse att
lemna sina söner någon vårdad uppfostran, sedan
innan en oån? icke har att frukta för de drv-