ÖFVERLAÄGGNINCARNE HOS BANKENS
FULLMÄKTIGE.
A (Forts. fr, N:o 74).
ckorderne äro ett ondt som aldrig kan för-
svaras. Det är en orimlighet, att tjenster i
en arm skola köpas, utgöra en handelsvara
som går till den mestbjudande, ofta urartar
till ocker, mutöfvar ett menligt inflytande på
den sanna militära esprin, är ett hinder mot
mången duglig och förtjent officers avance-
ment och utestänger obemedlade ynglingar
från militär-ståndet. Då man besinnar det nu
anförda, uppstår hos hvarje tänkande sjelf-
mant de frågor: hvad har varit orsaken till
ackordernas införande i Svenska ArTmcen?
hvarföre hafva de icke längesedan blifvit af-
skaffade? och huru är det ens möjligt, att nå-
gon vill försvara deras bibehållande?
Till svar å den första af dessa frågor får
man lemna: att ackorderna blifvit föranled-
de af den mest trängande nödvändighet; i af-
seende å den andra: att de en gång förr va-
rit afskaffade, men åter blifvit införde, oaktadt:
alla de stränga författningar, som blifvit ut-
färdade till deras förekommande; samt på den
tredje: att samma orsak, som vållat ackorder-
nas uppkomst, ännu existerar, och att intill
dess denna kan afskaffas skola de alltid åter-
komma. Dessa svar fordra bevis, och sådana,
grundade på fakta, skall Ins. försöka i det
föl ande framställa.
Sedan Sverige, efter Carl den Tolftes död,
återfått fred med sina grannar, återkommo
äfven våra fångne officerare; redan skröplige
af blessyrer och mödor, blefvo de snart alide-
les oförmögnve att göra tjenst. Den utblotta-
de staten ägde inga tillgångar att pensionera
dem, och då någon enskildt inrättning för
detta ändamål på den tiden ännu icke kom-.
mit till stånd, kunde desse förtjvnte, men ge-
nom den långa fångenskapen fattige krigare
icke tvingas att taga afsked; en allmän stagna-
tion blef häraf en följd, samt i och med det
samma Armåens förfall. Regeriogen såg sig
då nödsakad tillåta, att de afgående af sina
eflerträdare förbehöllo sig vissa förmoner, e-
mot hvilka de afträdde sina tjenster. Detta
skedde oftast genom hyten med mera bemed-
lade officerare vid samma, eller främmande
regementen. Uti afskedsansökningarne anför-
des formligen såsom vilkor: att tjensten skul-
le få afträdas till den eller den personer, af
hvilken sökanden betingat sig vissa vilkor,
samt att, om detta icke beviljades, sökanden
skulle återfå sin afskedsansökning. Cheferne,
som ville hafva bort de gamla invaliderne,
befordrade dessa tjensteköp, och sålunda upp-
kommo och spridde sig småningom ackorde-
rendet till alla grader; hvad man betalt ville
man gerna med någon tillökning återfå. Slut-
ligen började man inse att, till befordrande
af avancementer, och derigenom Armdens
tjenstbarhet samt de afskedades bergnivg, icke
blott ackorder utan äfveu pensioner erfordra-
des. Pensions-Kassan stiftades således 17357.
Ibland andra inkomster till sin grundläggning
erhöll hon tio procents andel af alla utgåen-
Ada acltarder cam då ctadovadae till haostäma