fylla alla dessa fordringar. TLTyckligast och dju-
past sy utes oss Hr Habicht hafva uppfattat de
ömare situationerna, för hvilka hans röst äfven
var serdeles passande.
Hr Habichts röst är en ren och angenäm kam-
marröst, i hvilken man alls icke hör den hvass-
het, som stundom förmärkes i hans organ då han
talar. Hans stämma ligger emellan alt och te-
nor, kanske närmare den förra.
Hans bröstton är något svag, så att den t.
föga hördes i trion med Clara och Kom-
mendanten. Kanske kom detta äfven af någon
rädsla och ovana vid rummets fordringar. Fal-
setten var starkare samt derjemte ganska mjuk
och behaglig. I Exsecutionen hörde man den
öfvade sångaren. Bäst lyckades han uti solo-
styckena, serdeles den första arian, vid hvars
slut han äfven blef, som man säger, betäckt af
applådissementer.
I allmänhet anse vi Hr Habichts engagement
under närvarande förhållanden vara en ganska
lycklig acqvisition för teatern, i synnerhet, som,
efter hvad vi hört, hans talang skall fördelak-
tigt utmärka sig äfven i komiska roller af helt
olika slag med den han nu utförde.
Mamsell Widerberg, som spelte Claras roll,
bade en utomordeniligt lycklig dag för sin röst,
och teaterpubliken hade således allt skäl att
vara belåten med sin afton.