, kompani-Vilicers-Sraderne, alltid matte vara vid den ålder då man äger sin fulla vigör. Tvenne motioner äro väckte till förmon för Enkeoch Pupill Kassans; den ena om cen obetydlig tillökning på vår tribut till nämnde Kassa, den andra om centonalens. upphörande om. m. En och annan ung Militär skall må hända klandra hvarje ökad utgift af den ringa lönen, förut kringskuren af afgifter till Armdens Pensions-Kassa samt Regements och Musik-Kassor, men få äro likväl de som icke medgifva, att af alla de afbränningar våra löner måste vidkännas är den, som göres för Enkeoch PupillKassan, till det ädlaste ändamålet. Förlängd prescriptions-tid för mträde i förenämde Kassa hafva fullmäktige bifalllit, hvaremot en motion om rättighet att, när som helst få inträda i densamma, blifvit afslagen. Åtskillige andra motioner af mindre betydenhet äro gjorda, dels rörande utlåningssättet, dels åsyftande förändringar i Reglementet. De af 1827 Års Krigs-Befäl faststälde högre afgifter komma ifrån och med detta års början att: erläggas, och ehuru det ännu icke är afgjordt, är anledning förmoda att delar af de förhöjde Pensionerne enligt Pensions-Staten Lit. C. kunna utbetalas ifrån den i:sta Januari nästa år; och i sådan händelse utan wundantag för redan afskedade delägare. En ny Pensions-Stat förmodas vara under utarbetning i Berednings-Afdelningen; huruvida några väsentliga förändringar komma att ske, är väl ännu icke kändt, men säkert är emedlertid, att dessa icke blifva så genomgripande som förutnämnde motion om Pensionernas bestämmande till halfva lönen åsyftar. Svårare att afgöra blir säkert den frågan, huruvida blessyr skall medföra förhöjning på Pension, och på hvad sätt detta skall bestämmas. Medsgilfva måste man att missbruk skett och svårligen kunna undvikas, med bedömmandet af en blesserads rättighet till förhöjd Pension. Med förtrytelse har Iusändaren sjelf sett, huru man undandragit sig tjenstgöring, och genom ett oupphörligt klagande öfver de plågor den efter allt utseende lindriga blessyren förorsakade, sökt väcka kamraters medlidande, i afsigt alt derigenom förskalla sig deras betyg. De garala berätta äfven, huru som, för längre tid tillbaka en Svensk Officer, för en åkomma den han ådragit sig genom ett fall mot en kulhög eller trossvagn, undfätt förhöjd pension, och densamma till och med beräknad retroaktivt för flera år, tvärt emot tydliga föreskriften i det den tiden gällande Reglemente. Men om denna och flera dylika händelser verkligen inträffat, så är det i alla fall hårdt att den oskyldige derföre skall Hda. Medgifver man att den, som i fält förlorat arm eller ben, eller bruket af någondera af dessa lemmar, eller som blifvit blesserad i någon af kroppens ädlare delar, och hvaraf plågor och en försvasad helsa förr eller sednare uppkomma, bör undfa förhöjning på sin pension; anser man detta rättvist, så bör det icke vara omöjligt all uppfinna föreskrifter, som till det mesta förekomma de få missbruk man har att befara; vill man på allvar det goda, blir det oftast lätt att nndanrödia de svårigheter som ligga i