I 1-2 limma, hvarefter, sedan Benoit afträdt
förhöret börjades med Bergeron. —- Frågornt
gingo hufvudsakligen utpå att få upplyst, hva
han befunnit sig d. 19 November, hvilka stål-
len han besökt, och hvilka personer han vari
tillsammans med? Enligt den anklagades upp-
gilter, hade han alldeles icke varit bland dem,
som åskådat Kungens tåg till Kamrarues öpp-
nande, ännu mindre befunnit sig på Pont Royal,
då skottet lossades , utan vid den tid detta
skedde varit i ett lässällskap. Ir Persil gjorde
den anklagade uppmärksam på några motsägel-
ser, som funnos i hans uppgifter, hvartill han
svarade att sådant icke vore besynnerligt. Om
man ville fråga Hr Persil hvad han gjort d.
15 November, så skulle hans svar sannolikt
ej bli serdeles noggranna. För Bergeron hade
d. 19 Nov. ieke varit vigtigare än någon annan
dag, och han hade derföre icke fästat i min-
net alla små omständigheter, som då kunnat
förefalla. Deraf vore lätt att förklara, att de
uppgifter han i början gjort, kunde 1 en eller
annan mindre detalj afvika från de senare.
För öfrigt hade en af de anklagade i denna
saå, Girou, i sma yttranden röjt vida betydli-
gare motsägelser än Bergeron, och han hade
likväl blifvit försatt i frihet. — Nu börjades
förhöret med Benoit. Han tillstod att han be-
funnit sigz på Pont Royal, då pistolskotltet los-
sades, men att han icke vidare tagit någon
nolis derom. Generalprokuratorn lade stor vigt
på den omständigheten att Benoit, som d. 19
om morgonen kommit till Paris från landet,
några dagar förut, eller d. 135, äfven varit i
staden. Benoit sökte förklara sina resor på det
sätt, att han d. 15 begifvit sig till Paris för
att undergå en medicinsk examen, men att
han hemmai icke sagt något om detta sitt
förehafvande, på det att, i fall examen miss-
lyckades, .man icke skulle få veta derom. Men
sedan han d. 15 genomgått den, hade han åter-
vändt hem, och berättat att han skulle resa
till Paris, för att låta examinera sig; och det-
ta var anledningen till hans senaste resa. —
Nu framkallades vittnena. General Pajol hade
befunnit sig till venster om Kungen, då han
såg en pistol ailossas mellan tvenne soldater,
som stodo på post. Personen som sköt var
omgifven af en mängd folk, och generalen ha-
de icke sett honom tydligt nog att kunna igen-
känna honom. Kunallen af skottet var temme-
ligen stark, men generalen hade icke hört ku-
lan hvina. General Bernard, som äfven varit i
Kungens svit, hade väl hört skottet och sctt
röken, men trängseln och oredan hade hindrat!
honom att urskilja hvem det var som sköt.
Hr Delessert, som likaledes åtföljt Kungen, an-
såg säkert att skottet var rigtadt mot IH. M.
Han ville finna någon likhet mellan Benoit
och den person, man på stället visat honom
såsom den brottslige, men hvilken lyckats att
undkomma; dock tilltrodde han sig icke att
häröfver yttra sig med någon bestämdhet.
Emellan den drägt, som bars af den person,
som sköt, och den Behoit bade på sig den 19
November, hvilken drägt förevistes Hr Delessert,
fann ban ingen öfverensstämmelse. — Öfverste
Rafe yttrade, på tillfrågan huru han kunde
veta att det var Kungen man rigtade skottet