1 armod. Hvilka företräden hafva icke Generaler och Regements-Chefer i flera andra fall? De tjena oftast till en hög ålder, och kunnå således, under sin tjenstetid, lemna sina barn en vårdad uppfostran, och underlätta sina söners inträde i Statens tjenst, då deremot Majorer och Kaptener, redan vid femtio års ålder, ofta få icke otydliga vinkar, så väl af Chef som yngre kamrater att de äro pensions-mässige, och tiden inne för dem att taga alsked. Dessutom äger en högre Militär genom silt lättare tillträde till Monarkens person en säker utväg att kunna förskaffa sig någon fördelaktig Civil beställning. Skulle åter pensionerna, endast för principen skull, bestämmas till hälften af den, hvarje grad åtföljande lön, så ägde ju befälet vid gardes-regementerne och de flesta Kavalleri-regementen, lika grundade anspråk på förhöjda pensioner; ty deras löner äro betydligt större än befälets vid infanteriet; men de förenämdes högre löner äro grundade på de större depenser, som äro oundvikliga vid dessa korpser, . och samma förhållande är det med Generalsoch Chefslöner. Af dessa sednare t. ex. bör man beräkna att minst 1600 Rdr B:co åtgå, i och för innehafvarens represeatationsskyldighet, resor i tjensten, oftare och längre vistande i Hufvudstaden, underhåll af betjeniug och hästar; utgifter som icke komma i fråga, sedan han tagit afsked; efter afdrag häraf återstå 2000 Rdr, hvilken summa således egentligen bör tagas till grund för pensionens storlek, om man nödvändigt vill följa ett visst förhållande till lönen, och icke hellre endast hålla sig till rättvisan af den enkla reglen: att så reglera pensionerna att hvarje pensionsberättigad militär blir tryggad för nöd, i hvilket fall hvarken Gencraler eller Regementschefer lära vara vanlottade, då de sednare hafva dubbelt mot en Kapten, de förra betydligt mera än en Chef. Lyckligtvis äger Insändaren den grundade förhoppning, att de vid Krigsbefälet närvarande Herrar Generaler och Regements-chefer samvetsgrannt jlakttaga de yngre kamraters väl, skola förena sig i den åsigt, man förmodar samteliga Kaptener hysa om denna motion. En annan motion har blifvit väckt, att den -pensionsberättigade, som efter afgång utur krigstjensten utnämndes till civil beställning med åtföljande lön, skall mista sin pension under den tid han innehar den civila tjenstebefattningen. Om Staten här, såsom i andra länder, pensionerade sina åldrige militärer, vore det visserligen billigt, att den pension, hva till den afskedade vore berättigad, besparades åt Statskassan, i händelse han fick någon annan tjenst, med inkomster tillräckliga för hans bergning. Men j vårt land, der avrmcens hefäl genom sammanskott sjelf beredt sig tillfälle, att efter 30 års tjenstgöring erhålla en mindre pension, der vore det ju ett förnärmande af äganderätten, om denna skulle beröfvas en afskedad, derföre all han, ettdera genom Konungens Nåd eller medborsares förtroende, lyckats förskaffa sig en tjenst, som kunde lugna honom för det bekymmer för sin utkomst som drabbat så mången förtjent Officer, och som i deuna stund hotar flera af de ännn tjenande. Detta förslag skulle, om det HS fn Tf AÄAfördelaktiot inverkat