svazade helsa fordrar deltagande. Landtbruksakademien borde väl ej blifva en pensionsanstalt, men Akademien värdigt vore det, att låta houom för lifstiden behålla både lönen och öfrige. emolumenter såsom Förvaltare 1 3:ne afdelningar, deribland den afdelning, der han är rakt redovisande. Derigenom, och endast derigenom kan Akademien börja med genast synbar fördel en bana för sin verksamhet, som tillvinner henne Konuogens Höga bifall och Medborgares aktning, i likhet med Rikets ötrige Akademier. Jag dristar vidröra behofvet af en snar reform, för att äfven inom Akademiens verkningskrets mota egoismen, slappheten, hvilka, vädligare än kräftan, gripa kring sig inom Fäderneslandet. Den för Förvaltaren först utfirdade instruktion, kanske föreslagen af honom sjelf, tarfvar också Revision. Under hela denna tid hav erfarenhet vunnits. De brister deri, man nu kunde upptäcka, har dock hittills ingens tilltagsenhet ägt att afbjelpa, minst Förvaltarens, hvi:ken ej bort uppträda som Lagstiftare att förklara en af Kungen sanktionerad stadga och den eludera till en mening, rakt stridande mot samma instruktions innehäll. Har man ännu gjort sig reda för, eller uppfattat bestämmelsen med det fält, hvars värd blifvit Förvaltaren ombetrodd? Bör den vara experimental eller Normal? Kunna jordbruksexperimenter inom den varierande arealen mellan Haparanda och Falsterbo, öfver 10 grader, blifva särdeles upplysande, lärorika? Uppgiften på den nytta, experimentalfältet åstadkommit genom Hr Professorns anställda småaktiga försök, lånar sig för en del ocmotståndligt åt löjet, t. ex. flytande gurksängar på Farmens damm, Balsaminodling m. m. — Den Reform, jag vågat framställa såsom nödvändig, skulle bringa i närmare samband med Kongl. Akademien Länens hushålls-sällskap, hvarigenom de sednare kunde hållas verksammare. — — oe — — -— -— — — — — i —!!5 T— oe .xXxckrcko.oiwssnc ee eo rr