OTYyCKI Sd Slstillllbg 32 OÖOTCRKRICLICIAICU IIVIiBlalalt UTI
vara af högsta vigt, hans namn är det andra
på listan, högsta befälhafvaren för armden
blir inkallad att böras, och den värde Gentle-
mannen nedlåter sig icke, eller är för mycket
ockuperad af göromål, att bevista dess sam-
manträden (högljudt bifall). Det är verkligen
ett rätt beqvämt sätt att förvalta Irländska
statsärendernva. — Hr Shiel visar derefter, att
nämde berättelse gifvit tillkänna, det den ifrå-
gasatte Special-Kommissionen, befunnits verk-
sam; och att Kronans:Advokat, Hr Barring-
ton, förklarat den vanliga lagskipningen i
hvarje hänseende vera tillräcklig för ordnin-
gens bibehållande och att domstolarnes proto-
koller utvisade att, af 39 brottmål, hade, i 38,
vittnesmål blifvit afgifna och bevisning ägt rum.
Efter en mörk teckning af de faror och
olyckor, hvilka hotade att rubba förenings-
bandet emellan de båda staterna, i fall de
tilltänkta tvångs- åtgärderna komme alt sättas
i verkställighet, slutade han sitt tal med des-
sa ord: Om Portfölj-lyckans hjul, som så
ofta löper omkring, skulle vända sig om, och
de, som nu stå öfverst, i en hast nedstörtades
från sin höjd, — om de, som nu sitta på
ministerbänken, nödgades återvända till den
bänk, som var vittne till deras ärorika strid
för frihet och rätt, hvad skulle de då kunna
säga, om någon gång deras eget fädernesland
hotades med en lika frihetsmördande lag?
Skulle de icke, vid hvarje försök att höja sin
röst för lagens helgd, få höra ropas: Hvad !
J vågen öppna er mun! J, som öfvergåfven
de principer, hvarpå hela ert politiska lif hvi-
lade! J, som undertryckte friheten, suspen-
derade Habeas- Corpus-Acten, tillintetgjorde
Irländska pressens rättigheter, förjagade rätt-
visan och kullkastade de lagliga domstolarne,
för att på deras ruiner npprätta en lagskip-
ning af sablar och bajonetter (mycket hifall)?
— Häållen upps medan ännu är tid! Samma
slag, hvarmed J mörden Irlands frihet, skall
gifva döden åt er egen (Starka och långvariga
bifallsyttringar).
Åtskillige talare aflöste sedan hvarandra,
utan att i hufvudsaken anföra något af sär-
deles vigt.
Hr Fergus OConner beskyllde ministrarne
för öfverdrift i målningen af tillståndet i Ir-
land, och påstod att inza tvångsåtgärder vore
af nöden påkallade. Sekreteraren för Irlands
angelägenheter vore förnämsta orsaken till alla
oroligheter i landet, derigenom att han ej
uppfyllt det löfte, han gifvit, om tiondens
afskaffande. Allt kunde ännu bjelpas genom
ändamålsenliga, lagliga åtgärder; men Krigs-
BRätters tillförordnande skulle försätta hela
landet i öppet uppror (hör! hör! af Irländska
ledamöterna). idan hoppades dock att folkets
mäktiga röst skulle förmå hindra så olycks-
bådande mått och steg. Ingen kände densam-
ma bättre än den ädle Lorden, som stod i
spetsen för Ministeren. Folkets röst hade ja-
gat Cajus Manilus från Rom (salfvor af skratt
— bör! frår de Irländska ledamöterna). Ef-
tersom de ej tyckte om att höra talas om
Rom, ville han hämta exempel från närmare
håll: folkets röst förde Carl I i Eneland nå