delen af Engelsmännen, sade han, är af deras naturliga medvetande om öfverlägsenhet böjd att betrakta Irland med en känsla af husbondvälde, likartad med den som gjorde sig gällande i forntidens stora republiker, hvilka lika litet bekymrade sig om sina lydstaters frihet, som de i hög grad voro afundsjuka om sin egen (hör, hör!) När, utropade en ryktbar författare, skola nationerna lära, att ej tillfoga andra det de ej sjelfva vilja lida? — Lagförslaget var riktadt dels emot politiska sammankomster, och dels emot landtfolkets excesser. Det innefattade på en gång Insurrection Act och Proclamation Act, med åtskilliga tillägg af andra brottmålslagar, Hvarföre hade man nu, tverlemot hvad förr varit vanligt, sammanslagit statuter af så olika syftning? Sjelfva Tory-Styrelsen hade aldrig begärt, ej ens tänkt sig en sådan makt som nu fordrades. Det är sant; denna ministöre framlödde det statut, som fick namnet det Algerinska; men här är ett mästerstycke af despotism, hvarpå man sällan får se exempel! Ej nog att Kvrigsrätter skola taga plats bland scenerna för brott och fasa; man vill äfven upprätta dem i Dublin, der jury mån stå till buds så många man vill, der domrarne äro temligen medgörliga, och det är lika lätt att öfverbevisa som att anklaga. Fvad är meningen med denna stränghet, då inga ovanliga excesser blifvit begångna hvarken i Dublin eller de öfrige Irländska städerna? Vill man i Dublin införa ett system, lika absolut som i Lisabon och Warschau? — Men sägen J, vi måste qväfva upprorsandan. — Hvarföre vill man icke, först och främst, låta sig nöja med de gamla hjelpemedlen och taga sin tillflykt till allmänna lagen. Hafven iaktionerat ett enda upprorstal? Det är sant, i anställden åtal (prosecuted) emot landets tidningar. — J förföljden (persecuted) Tipperary Frec Press, J satten författarne afthe Comet på fästoing; men aldrig hafven J åtalat ett enda upproriskt tal.; Försöken lagens kraft, innan Jskriden till denva förskräckliga utväg. — Han visade sedan, att tionden var enda källan till Irlands elende och oroligheter, och att allt skulle blifva lugnt, om styrelsen ville lyssna till allmänna opinionen i Irland och antingen afskaffa eller på bättre fot reglera denna tryckande skatt. Men deremot, hvad hafven I gjort, fortfor han, Sekreteraren för Irländska angelägenheterna, döf för alla föreställningar, passade på med sin Tiondebill vid slutet af förra Parlaments-sessionen, nedtrampade oss med sina Engelska majoriteter och genomdref ett lagförslag, som kan anses för grunden till allt vårt närvarande betryck. Det är odrägligt, att höra honom tala om Special-Kommissionen i the Queens County, att den förfelat sitt ändamål, när ban sjelf tillvägabringar sådana statuter, som skulle störa lugnet i hvilket land som helst, och då han retat folket till excesser , hvilkas följder borde komma öfver hans hufvud. Han erkänner alt tre Special-Kommissoner fullkomligt lyckats återställa ordningen; men, säger han en den ästa har ei förmått uträtta na.