NYARE 9 urlvi UL AVE TLOIER LIN lR elva LI VUVIL OLLI
dande mot landets frihet; men hvar i Irland
funnes nu spår af frihet? Suckade icke hela
landet under olyckan af ett tygellöst sjelfsvåld,
somm väl förtjente namn af tyranni? Friheten
kunde aldrig stå tillsammans med anarkiens
näfrättsprinciper,
HAr Bulver yttrade den öfvertygelsen, att
användande af Krigs-Rätter till oroligheter-
nas dämpande i intet afseende skulle motsvara
det åsyftade ändamålet. Enligt hans tanka,
vore läkemedlet värre än sjukdomen. Den
ädle Lorden hade gjort sig mödan anföra en
mängd exempel på moid, för att deraf bevisa
nödvändigheten af stränga åtgärder; han hade
då icke evinrat sig, att dessa brott ej lagligen
kunde komma under Krigs-Rätternes juris-
diktion, emedan dessa endast ägde att afdö-
ma mål, som icke voro urbota. Man klagade
öfver de civila domstolarnes beroende läge
och partiskhet; men hvad hade man att
vänta af militärer, som voro obekante med
landets invånare, seder, och institutioner;
som ena dagen med sabeln i hand böggo in
bland folkmassorna, den andra sutto på do-
marebänken? — De vore ju på en gång både
parter och Domare. Huru kunde man då
vänta, att de skulle döma oväldigt? — Intet
folk på jorden, sade han vidare, kan sty-
ras efter det system ministrarne synas följa.
I dag eftergifvenhet — i morgon tvångsåtgär-
der. Denna hastiga vexling af hård behand-
ling och ömhetsbetygelser — detta system, på
en gång svagt och uppretande, som väcker
hopp och fruktan, afsky och tillgifvenhet
kan förvandla det saktmodigaste folk till bar-
barer (hör!) Han utvecklade vidare, ur
flere skäl, olämpligheten, af de föreslagna åt-
gärderne, och slutade sitt tal under Fusets
högljudda bifallsrop.
Åtskillige ledamöter, talade sedan både för
och emot, utan att i hufvudsaken anföra
något nytt. Ar Stanley, 5 ekreteraren för
Irländska angelägenheterne, försvarade mo-
tionen i ett ganska vidlyftigt tal, hvari
han skildrade landet såsom en verklig
röfvar- och mördarkula, der intet annat än
sabeln eller bajonetten kunde återföra lugn.
Den civila domaremakten vore otillräcklig att
handhafva rättvisans skipande i så stormiga
tider. Ehuru krigsrätterne ansågos såsom
våldsame och förhatlige för folket, var dock
hans öfvertygelse, att det onda blefve ändå
värre, om man fortfarande. lemnade lagskip-
ningen åt de lokala autoriteterna, som VOoro
blottställde för så många förebråelser, och
allmänt beskylldes för väld och orättvisa, sami
att endast rådfiåga sina egna intressen. Han
ville ej afgöra , om sådana beskyllningar ägde
någon grund, men följderna af!en så allmänt
uttalad opinion vore kanhända lika skadliga
sorh sjelfva verkligheten. Speeialkommissio-
nerne hade äfven börjat förfela sitt ändamål;
de tre första bade väl befunnits motsvara
det, men den sista, i th2 Queens County, var
alldeles utan verkan, och laglösheten fortfor
som förnt, Man sade att Krigsrätterne voro
grymma och förtryckande; men denna ankla-
aelse förnekades af sjelfva Irländska folket.