GREKLAND. Den af Kung Otto på Grekiska och Tyska språken utfärdade proklamation till Grekiska olket är af följande lydelse: Otto, med Guds nåde, Konung af Grekland, till Grekiska folket. Hellener! Kallad senom de höga och ädelmodiga medlares förtroende, genom hvilkas mäktiga bistånd J med ära undgått ett, ty värr! alltför långt krig på lif och död; — kallad genom edert eget fria val, uppstiger jag på Greklands thron, för att uppfylla de pligter jag, jemte den mig öfverlemnade kronan, åtagit mig, så väl mot Eder, som de medlande, makterne. — I en lång, blodig strid hafven J, med villig uppoftring af de högsta och dyrbaraste egodelar, tillkämpat Eder, hvad som för hvarje folk utgor hufvudvilkoret för lycka och välgång — oafhängighet och sjelfständighet. I hafven, genom Edert hjeltemod, visat Eder värdige afkomlingar af de stora förfäder, hvilkas namn i ofördunklad glans strålar oss till mötes ur aflägsna århundradens skymning. — Men ännu fortfaren J alt vara i saknad af de frukter, J skullen skörda af Edev ärofulla kamp! Edra fält äro ödelagda, Eder industri ligger i djup vanmakt, Eder fordom så blomstrande handel aftynar; ännu vänta konster och vetenskaper förgäfves den stund, då de, under fredens skydd, skola få återvända till deras gamla hem; — i despotismens ställe har anarkien inträdt, och svänger sitt blodiga gissel öfver Edrvra hufvuden; — hvad fosterlandskärlek, under den ädlaste ingifvelse, lyckats ernå, förstöres af inre tvedrägt och orena, egennytltiga afsigter. — Att göra ett slut på detta tillstånd, der de herrligaste krafter förstöra hvarandra i ödeläggande inbördes krig; att hädanefter rigta alla bemödanden åt ett enda mål, det gemensamma fäderneslandets, numera äfven mitt fäderneslands, utveckling, lycka och ära; att genom fredens och den offentliga ordningens välgörande verkningar, småningom utplåna de talo rika spåren af gamla och nya olyckor, som betäcka Edert sköna, af naturen så rikt begafvade, land; att belöna de uppoffringar och tjenster, som blifvit gjorda för fäderneslandet; att med lagens och rättvisans egid skydda Eder egendom och Edra personer mot godtycke och tygellöshet; att genom mogna, fast grundade institutioner, som passa för landets tillstånd och motsvara nationens billiga önskan, försäkra Eder om en verklig lagbunden frihets välgerningar, och derigenom fullända Greklands pånyttfödelse; — detta, Hellener! är den stora uppgiften för det lika ärvofulla, som besvärliga kall jag åtagit mig, och för bvilket jag, i samma anda som manade min Konungslige fader, att, först af alla monarker, i Er hjeltemodiga frihetsstrid räcka Eder en bjelpsam hand, villigt uppoffrat en glad, lyckhig lefuad 1 min älts älskade stamland. — Med förtröstan rigtar jag mina blickar på Eder, Hellener, och uppmanar Eder, att hädanefter, i broderlig endrägt, och gemensamt med mig, egna Edra krafter ensamt åt det allmänna bästa, och icke tillåta, att de framgångar, för hvilka J hafven att tacka Edert mod, Eder ihärdioghet i faran, Eder fosterlandskärlek och , NL se FL UP KUvLecvnARnR Åtan Luna