mildrande af den dysterhet och Iiknöjdhet, som på många orter af riket uppenbarar sig såsom ett drag i folklynnet, troligen i följd af jordbruksarbetarens trälande och af inga rekreationer afbrutna sysselsättningar. Denna tanka stämmer åtminstone öfverens med den erfarenhet man eger om den inverkan, som dylika folknöjen haft på allmogens sinnelag i serskildta orter, der sådana folknöjen blifvit anställda, och den olikhet, som inom en kort tid visat sig emellan dessa och nära tillgränsande orter. Den som betraktar sakerna på afstånd har derföre icke lätt alt fatta, hvarföre dylika dansnöjen, som de nyss omtalta gillena i Skåne, skulle befinnas skadliga, eller behöfva afskaffas, i synnerhet om husbönder och föräldrar, med deu myndighet de ega öfver ungdomen, tillse att icke missbruk eller osedligheter dervid utöfvas. Att presterskapet i Skåne samt en del al församlingsboernce likväl icke betraktatsaken ifrån denna synpunkt, finner man af ett mål , som nyligen är afvjordt hos Kongl. Maj:t. Uti F jelkinge och Nymö församlingar beslöts af en del bland invånarne, uppå sockenstämmor den 3 och 17 Oktober 1830, dels att ifrågavarande omgångsgillen skulle inskränkas till ett antal af högst sju för hela året, å vissa dertill bestämda tider; dels ock att ingen Lördag, Söndag, annan högtidsdag eller någon dag före sabbat , skulle få användas till sådana sammankomster. Härmed voro likväl icke alla socknemännen nöjde, i synnerhet icke socknens gossar och flickor. Desse utsågo derföre bland sig vissa Deputerade, bestående af Drängarne Per Jönsson, Håkan Svensson, Sven Åstrandsson , Hans Olsson, Sven Jonsson och Jöns Olsson i Fjelkinge, samt Lars Olsson, Nils Westersson m. fl. i Nymö, hvilke ingingo till Konungens Befallningshafvande i Kristianstads Län med klagan öfver det allvarsamma och stränga Kyrkorådets beslut. Konungens Befallningshafvande resolverade derpå, genom Utslag af den 18 Juni, 1931, att det icke utgjorde föremål för socknestämma att besluta, hvilka dagar böra anses mest lämpliga för dansnöjen, samt fann icke eller styrkt, att sådana oordentligheter blifvit begångne vid danssammankomsterne , alt utomordentliga och serskilda föreskrifter voro af sådan anledning oundvikligen nödvändiga. Af denna anledning, samt då dessutom brott och oordentligheter, begångne vid hvad tillfälle som helst, äro underkastade Vansvarspåföljd efter lag, samt böra af vederbörande åklagare beifras, fann Konungens Befallningshafvande skäligt , att de åklagade socknestämmobesluten ogilla och upphäfva. Ungdomen välsignade denna liberalitet hos Landshöfdinge-Embetet, och ville bära Herr Enandshöfdingen Grefve De la Gardie på sina armar; men denna glädje räckte icke länge. Gubbarne i Fjelkinge by, samt en annan vid namn Legeved, läto icke bero vid Konungens Befal! ningshafvandes utslag, utan hafva genom