afseende på kyrkoreformen i Irland ha väl
ministrarne gjort hvad de kunnat (hör, hör!;
men önska de landets sanna väl, så måste de
vidtaga skyndsamma åtgärder att anslå tion-
den i Irland till de fattiges underhåll och
folkundervisningen (bör, bör!) Ehuru kraf-
tigt ministrarne än gått till väga, skall det
aldrig lyckas dem att fullkomligt lugna lan-
det, förrän de draga försorg om folkets un-
dervisning och om föda för de fattiga.
Ar Hull yttrade sivt tvifvelsmål om tillva-
zon af någon parlamentsakt, i kraft hvaraf
tionden blifvit öfverflyttad från Katolikerva
till Protestanterna. Enligt bans mening hade
en sådan aldrig behöfts; ty katolska prester-
skapet hade ju låtit förvandla sig till prote-
stanler, i samma ögonblick, som kyrkans huf-
vud, Konung Henrik VUI, förklarat sig
för protestantiska läran. I afseende på tion-
dens upphäfvande, voro många med honom,
som trodde att den till största deien gick ur
possessionaternes fickor, och att dess totala af-
skaffande föga skulle bidraga att lindra de
fattigare klassernas nöd, utan endast gifva en
fördel åt godsegarne, som då skulle kunna på-
räkna 20 procent at sin jord, i stallet för 16
eller 17, såsom nu är förbållandet (hör, hör).
Det vore väl möjligt att han misstoge sig, men
många utmärkta män delade då hans villta-
else (hör. Beträffande presterskapets aflöning,
önskade han, att den måtte regleras på annan
fot. Kyrkans bestämmelse var att undervisa
3 religionens vigtiga läror, och det var högst
olyckligt, att ett aflöningssätt existerade, som
satte presten och hans sockenbo i opposition
mot hvarandra, och bidrog att förminska den
tillgifvenhet och förtroende, som borde ega
rum dem emellan.
Det påstående, att tiondens afskaffande en-
dast skulle lända godsegarne till nytta, be-
streds af Hr Mae Farlane ur det skalet, att
tionden utgjordes dels i jordprodukter dels ät-
ven i arbete, hvilket onus i fullt mått sva-
rade emot de förra prestationerna. Det vore
således uppenbart, att landtbönder och arren-
datorer skulle genom tiondens upphäfvande
vinna mycken lindring i sitt betryck.
Hr Cobbett visade, att kyrkavs egendoms-
rält ej numera kunde ega något lagligt stöd,
emedan de vilkor, som i äldre tider voro
fästade vid förläningen af af dess egendom,
längesedan hade råkat i förgätenhet, ecn då
således den urspruvgliga förbindelsen ej upp-
fylldes, vore äfven rättigheten förverkad. —
Han ville i öfrigt uppskjuta sitt yttraude öf-.
ver ämnet till den egentliga d:skussionin, men
ansåg för en pligt att emedlertlid söka skin-
gra en allmän villfarelse, som möjligeo kun-
de utöfva ett menligt inflytande på frågans
afeörande. Man tycktes tro, sade han, att
all tionden i Irland tillhör socknepiesterne ,
och alt de lida af de svårigheter, om nu
yppats vid dess uppbärande. Men så är ej
förhållandet; blott en obetydlig det tillfaller
dem. Aristokratien innehar det mesta. Del
torde kanhönda ej vara Huset bekaot, att
det ges biskopsstift i Irland som j hafva mer
än sju protestantiske andige; och, om jag