afseende på kyrkoreformen i Irland ha väl ministrarne gjort hvad de kunnat (hör, hör!; men önska de landets sanna väl, så måste de vidtaga skyndsamma åtgärder att anslå tionden i Irland till de fattiges underhåll och folkundervisningen (bör, bör!) Ehuru kraftigt ministrarne än gått till väga, skall det aldrig lyckas dem att fullkomligt lugna landet, förrän de draga försorg om folkets undervisning och om föda för de fattiga. Ar Hull yttrade sivt tvifvelsmål om tillvazon af någon parlamentsakt, i kraft hvaraf tionden blifvit öfverflyttad från Katolikerva till Protestanterna. Enligt bans mening hade en sådan aldrig behöfts; ty katolska presterskapet hade ju låtit förvandla sig till protestanler, i samma ögonblick, som kyrkans hufvud, Konung Henrik VUI, förklarat sig för protestantiska läran. I afseende på tiondens upphäfvande, voro många med honom, som trodde att den till största deien gick ur possessionaternes fickor, och att dess totala afskaffande föga skulle bidraga att lindra de fattigare klassernas nöd, utan endast gifva en fördel åt godsegarne, som då skulle kunna påräkna 20 procent at sin jord, i stallet för 16 eller 17, såsom nu är förbållandet (hör, hör). Det vore väl möjligt att han misstoge sig, men många utmärkta män delade då hans villtaelse (hör. Beträffande presterskapets aflöning, önskade han, att den måtte regleras på annan fot. Kyrkans bestämmelse var att undervisa 3 religionens vigtiga läror, och det var högst olyckligt, att ett aflöningssätt existerade, som satte presten och hans sockenbo i opposition mot hvarandra, och bidrog att förminska den tillgifvenhet och förtroende, som borde ega rum dem emellan. Det påstående, att tiondens afskaffande endast skulle lända godsegarne till nytta, bestreds af Hr Mae Farlane ur det skalet, att tionden utgjordes dels i jordprodukter dels ätven i arbete, hvilket onus i fullt mått svarade emot de förra prestationerna. Det vore således uppenbart, att landtbönder och arrendatorer skulle genom tiondens upphäfvande vinna mycken lindring i sitt betryck. Hr Cobbett visade, att kyrkavs egendomsrält ej numera kunde ega något lagligt stöd, emedan de vilkor, som i äldre tider voro fästade vid förläningen af af dess egendom, längesedan hade råkat i förgätenhet, ecn då således den urspruvgliga förbindelsen ej uppfylldes, vore äfven rättigheten förverkad. — Han ville i öfrigt uppskjuta sitt yttraude öf-. ver ämnet till den egentliga d:skussionin, men ansåg för en pligt att emedlertlid söka skingra en allmän villfarelse, som möjligeo kunde utöfva ett menligt inflytande på frågans afeörande. Man tycktes tro, sade han, att all tionden i Irland tillhör socknepiesterne , och alt de lida af de svårigheter, om nu yppats vid dess uppbärande. Men så är ej förhållandet; blott en obetydlig det tillfaller dem. Aristokratien innehar det mesta. Del torde kanhönda ej vara Huset bekaot, att det ges biskopsstift i Irland som j hafva mer än sju protestantiske andige; och, om jag