I pla LHURKL CUL aAlldn att TARU 2 UC Ulisnabd alt ia återvända till hålan 1 berget; men min kärlek till föräldrar och syskon behöll öfverhanden. Jag var då redan elfva år; jag börjide komma till kännedom af min värdighet, och oaktadt min tillgifvenhet för den stackars Tutu , kände j jag skillnaden mellan menniskan och apan. Sedan jag öfverhopat henne med smekningar, sökte jag genom tecken göra henne begripligt att hon skulle aflägsna sig. Hon tycktes äfven ha förstått mig; — ty hon hastade skyndsamt derifrån och försvann snart ur sigte. Från denna tid besökte den goda Tutu mig ordentligt hvarje natt, och våra sammankomster fortforo länge utan minsta hinder. Jag var van att vänta henne; min skarpa blick igenkände henne redan på afstånd, oaktadt nattens mörker, och jag öppnade på förhand föns ret. Ofta öfverväldigade mig sömnen; — då öppnade Tutu sakta fönstret, hvilket jag aldrig hade igenhakadt, och väckte mig försigtigt genom en sakta skakning. Ack, mitt hjerta anade icke den förskräckliga händelsen, som på ett så sorgligt salt skulle afbryta våra sammankomster! En afton lekte jag längre än vanligt med mina syskon. Derföre insomnade jag hårdt, så snart jag lagt mig. Man säger att drömarne ofta lör oss antyda det tillkommande och att själen, liksom lösslitande sig från kroppen, har förmåga att uppenbara hvad under det vakande tillståndet är oss förborgadt. Denna säsen är kanske icke utan grucd; men denna natt I hade jag åtminstone icke den lyckan att erfara min själs aningslörmåga. Acnu i dag erinrar jag mig lifligt den dröm jag då hade. Jag drömde alt jag Ickte med mina syskon och att Futu deltog i våra lekar. Ingen af familjen tycktes hysa afsky för henne, hvilket annars gjorde mig mycket ondt; tvertom öfverhopade alla henne med smekningar, och min släl samm i förtjusnivg. Drucken af glädje öfver detta angenäma skådespel, störtade jag i min fars armar och tackade honom med tärar för detta rörande bevis pä hans kärlek, ... Plötsligt hörde jag ett förfärligt skri; jag vaknåde och sprang ur sängen. Fi amflör mig stod min far, ialla hans anletsdrag låg ett starkt utryck af vrede. I venstia handen höll han ett brinnande ljus, i den högra ett blottadt svärd, På afständ börde jag ett jemmerskri, som efterhand blef allt svagare. Jag i igenkände min Tultus röst! Med fasa betraktade jag min far, Jag lyckades icke nedhugga den fördömda apen, sade han, men jag hoppas, att den icke hadanefter skall störa din sömn.? Min mor inträdde i rummet. Hvad står på utropade hon? Fritss sängtäcke är befläckadt med blod. Hon sprang fram till mig. — Har ingenting att betyda , svarade min far. Då jag gick förbi dörn till detta rum, börde jag någon öppna fönstret, Jag skyndade till min kammare, tog sabein och ljuset och kom lyckNetvis tillbaka i det ögonblick, då apan, sedan hon öppnat fönstret, sträckte ut tassen till Fritz. Af alla krafter gaf jag henne ett hugg med sabela — och hennes arm låg afbuggen framför mig; men apan flydde undan a ON TaÖ8 traAr d ack han fX,. lava Jaa