NIAN I PUDIL VAS NI,
M (Forts. från Suppl. 11.)
ina läsare kunna lätt föreställa sig med
hvilken otålighet jag afvaktade det ögonblick,
-som skulle föra mig närmare en mans hjerta,
hvilken , oaktadt vår korta bekantskap. hos
mig väckt det lifligaste deltagande,
Så snart vår vagn ånyo rullade på den
jemna landsvägen, började min reskamrat sin
berättelse, Ni ser framför Er,? sade han,
en man, som ostridigt kan räkna sig till de
solyckligaste bland menniskor. Men Ni skall
förundra Er, då iag säger, att min olycka här-
rör från en apa
Från en apa? utropade jag förvånad,
Ni skämtar väl:
Ja, från en apa, upprepade Öfversten med
en djup suck, från en apa, hvars öde är nä-
ra förknippadt med mitt... Ack huru många
år ha icke förflutit, under hvilka icke ett
skämtande ord gått öfver mina läppar! Hör
mig, och gåtan skall lösas för Er!
Jag är född på ön Borneo. Min far, som
tillbragt den förnämsta delen af sin lefnad i
Nord- Amerikanska Förenta Staternas tjenst,
begärde slutligen afsked och beslöt tillbringa
sina återstående dagar på ön Borneo, der han
några år förut gift sig. Jag var hans yng-
sta barn och blott några veckor gammal, då
min far tog afsked och satte sig ner på en
liten landtegendom. Vårt hus hade från ena
sidan utsigt åt hafvet, och gränsade på den
andra till en tjock skog, som sträckte sig än-
da in åt obekanta trakter af. det inre af ön,
dit ännu ingen Europå framträngt. Det-
ta företag synes endast vara följande århun-
draden förhehållet. Ända hittills har det ic-
ke lyckats någon att besegra alla de hinder,
hvilka öfverallt möta den djerfve resande,
som vågar intränga i denna ös otillgängliga
skogar. Boltenlösa afgrunder och brusande
strömmar uppehålla vid hvarje steg vandra-
rens fot. Vilda djur: hota honom från alla
sidor — och i den ogenomträngliga skogens
mörker kan hvarje steg uppskrämma giftiga
ormar, som dölja sig i det höga frodiga grä-
set. Kortligen, alla de mångfaldiga försök
regeringen gjort för att öfvervinna de hinder,
med hvilka. naturen omgzgifvit det inre af denna
ö, hafva hittills icke haft annan följd, än ett
stort antal menniskors undergång.
Men de farligaste och ursinnigaste fien-
der de Europeer haft att motstå, hvilka före-
tagit detta förtviflade vågstycke, äro ett slags
stora apor, som i stor mängd bebo Borneos
mörka skogar. Tvärtemot alla öfriga djurs
vana, hvilka dock mer eller mindre frukta
menniskan, angripa dessa djur benne, äfven
utan att visa synnerlig fruktan för skjutgevär.
Begåfvade med en otrolig instinkt, utföra de
sina anfall, liksom en väl öfverlagd plan. Be-
väpnade med väldiga påkar och klubbor, bil-
da de starkaste hufvudanfallslinien, medan en
otalig mängd af de öfrige från alla håll an-
gripa fienden) med ett regn af stenar, och
detta med den säkerhet, att ingen sten förfe-
lar silt mål. Ofta gömma sig aporna under
de tätaste orerarne af de sättehöoa träden och
22