past rörde sig ur stället, trodde jag mig färRR a a ee nn LL Kan väl något, fortfor han, vara tråkigare och mera tröttande, än de Tyska postvagnarne? Föreställ er en ofantlig vagn, framför hvilken spännas några högbenta, långa och stela kampar, hvilka under hela sin lefnad aldrig ens gjort en rörelse af lätt traf, Jag har blott en gång gjort en sådan resa, och har aldrig någonsin slitit så ondt. Då jag salt i denna klumpiga kista, som knapdas i en likvagn. I sjelfva verket liknade också mina kamrater sjuka, som skola föras till hospitalet, och endast deras snarkningar voro ett säkert bevis på att jag icke reste i sällskap med lik. Tala inte: så, bäste vän, föll jag den unge RF i talet. Den som säger för mycket, säger intet, Jag har väl icke vest i dre Ryska postvagnarne, men de utländska äro mig tillväckligen bekanta. Det är väl sanvt, att de färdas något långsamt; men denna långsamhet uppväges å andra sidan af förde lar, dem man väl svårligen har i Ryssland. Och af hvilka fördelar då ? frågade R. Fördelarne af ett ganska angenämt sallskap, som man merendels träffar i de utländska postvagnarne, varv mitt svar. Jag har flere gånger rest på dem i Tyskland, och måste enligt sanningen intyga, att jag alltid vid sådana tillfällen blifvit bekant med menniskor, utmärkte genom förstånd, bildning eller ori.ginalitet. Ofta voro bekantskaperne af det slag, att det angenäma intryck de gjorde på mig, ännu efter mer än tio års förlopp icke kunnat försviona ur milt minne. Säg snarare ur ditt hjerta, inföll R Jag känner alltför väl din romaneska fantasi och din besynnerliga idd att öfverallt söka originaler. Såsom sådant förefaller dig den, hvars rock är af ovanlig snitt eller orätt hopknäppt. En lång lugg eller en med snus hestödd väst göra idina ögon tillfyllest, för at: nöja en menniska på originalitetens trappa, — och jag tviflar ingalunda, att du funnit sådana originaler i mängd i Tyskland. Om också dessutom slumpen gjort dig till sidokamrat med en trind och rödblommig Tyska, hvad under då om resorna. i. Tyskland gjort och qvarlemnat ett så angevämt intryck hos dig, Alla skrattade; jag rodnade, såg på klockan och vi skiljdes från hvarandra, utan att ha löst den frågan: hvilka postvagnar förtjena företrädet, våra eller de utländska, Följande dagen förde mig min vanliga morgonpromenad till Mjasnizkaja ). Då jag gick (förbi diligenskontoret, såg jag en vagn färdig att afgå. Jag kan ej bestämdt säga, om gårdagens samtal föranledde mig att rigta min synnerliga uppmärksamhet på densamma, eller om detta hände efnågonannan orsak, alltnog, jag inträdde på diligenskontoret i den fasta (öresats att resa till Petersburg. Huru många äro passagerarne? frågade jag förvaltaren, — Blott en plats finnes upptagen i vagnen, och troligen lärer ingen mera anmäla sig; ty om en timma måste vagnen afgå, och ännu synes ingen till.? Underrättelsen att vagnen var tom hade nästan beta