kussionen rörande ulrikes arendernes budget. Hr
Maugin ingick i en undersökning af Frankri--
kes yttre politik, som utmärkte sig genom mera
lugn och frihet från passion, än man förut va-
vit van att finna hos denne talare. Vi skola i
korrthet redogöra för innehållet af hans tal
och de repliker från ministerens sida det fram-
kallade.
Allisedan revolutionen 1830, sade Hr Mau-
gin, har målet för vår diplomatik varit att
upprätthålla traktaterne af 1515. Har man
haft rätt eller orätt deri? Detta är en fråga,
med hvars undersökning vi för närvarande ej
hafva att befatta oss. Emedlertid kan det vara
nyttigt efterse, om vår yltre politik lyckats
uppnå det mål den föresatt sig. Utan tvifvel
skall man icke anklaga mig för att fordra allt-
för mycket, om jag inskränker mig till en un-
dersökning, huruvida traktaterne af 19135 verk-
ligen blifvit hållna i helgd. Detta är icke att
fordra, att Julire :volutionen ger Frankrike den
verkliga rang, som tillkommer det i Europa;
det är blott en fordran, att Frankrike bibe-
håller den rang det hade före 1830.
Låtom oss tillse på hvad punkt vi befinna
oss I frågan om fred och krig. Så ofta denna
fråga blifvit väckt i tribunen, har man riktat
den förebråelse mot oppositionen, att den ön-
skat ett allmänt krig, och man har föreställt
oss de Europeiska kabinetterne såsom intagna
af en stor kärlek för freden. I båda dessa på-
ståenden har man haft oräit. Efter Julirevo-
litionen förflöto fem månader, utan att mini-
steren tänkte på alt organisera armden 3; den
började först göra det i November 1830, då
diskussioner öfver detta ämne uppstodo i Ka-
maren, ech dessa diskussioner härledde sig från
den fientliga tonen i Konungens af England
Throntal. Således kom första tankan på krig
icke från oppositionen. Likväl finnes det en
förebråelse, som vi icke vilje afskudda oss; vi
ha sagt, att de Europniska kabmetterna voro
intagna af motvilja mot barrikadernas thron; ja!
vi ha sagt, att man kunnal begagna sig af ett
ögonblick, då Europa var våldsamt skakadt,
för att för alltid för säkra Julirevolutionens be-
stånd (ganska bra).
Hade vi orätt häri? jag åberopar sjelfva den
styraude Engelska Ministerns vittnesbörd. Den
26 Sept. 1932 yttrade han i Parlamentet, att
han utan tvifvel hade velat återförena Belgien
med huset Nassau, och att han derom var öf-
verens med det Fransyska kabinettet. Han
tillade, att om Eng. Regeringen då kunnat dis-
pone a ötver hela sin styrka, så hade sakerna
troligen haft ett helt annat utscende , och ytt-
rade slutligen: Han J väl, Mylords, tänkt på
Europas jäsning under denna period, och hvil-
ka följder den kunnat medföra? Man hade då
måst kasta sig in i ett allmänt krig och det är
en sak som Engelska Kabinettet icke kunde
Våga.
J sen, M. Hrr, alt om vi icke fått krig, så
är det derföre, alt de främmande makterna
icke vågat inlåta sig derpå. Är det derföre
sagdt, alt, som utrikes Ministern här yttrat,
alla ma ikter na uppriktigt velat freden, och utan
svårighet erkänt Julivegeringen?
I Sevt. 1830 yttrade dåv. Mimstern för inr.
ärenderna. att hela Förova sillade vår povan