kussionen rörande ulrikes arendernes budget. Hr Maugin ingick i en undersökning af Frankri-kes yttre politik, som utmärkte sig genom mera lugn och frihet från passion, än man förut vavit van att finna hos denne talare. Vi skola i korrthet redogöra för innehållet af hans tal och de repliker från ministerens sida det framkallade. Allisedan revolutionen 1830, sade Hr Maugin, har målet för vår diplomatik varit att upprätthålla traktaterne af 1515. Har man haft rätt eller orätt deri? Detta är en fråga, med hvars undersökning vi för närvarande ej hafva att befatta oss. Emedlertid kan det vara nyttigt efterse, om vår yltre politik lyckats uppnå det mål den föresatt sig. Utan tvifvel skall man icke anklaga mig för att fordra alltför mycket, om jag inskränker mig till en undersökning, huruvida traktaterne af 19135 verkligen blifvit hållna i helgd. Detta är icke att fordra, att Julire :volutionen ger Frankrike den verkliga rang, som tillkommer det i Europa; det är blott en fordran, att Frankrike bibehåller den rang det hade före 1830. Låtom oss tillse på hvad punkt vi befinna oss I frågan om fred och krig. Så ofta denna fråga blifvit väckt i tribunen, har man riktat den förebråelse mot oppositionen, att den önskat ett allmänt krig, och man har föreställt oss de Europeiska kabinetterne såsom intagna af en stor kärlek för freden. I båda dessa påståenden har man haft oräit. Efter Julirevolitionen förflöto fem månader, utan att ministeren tänkte på alt organisera armden 3; den började först göra det i November 1830, då diskussioner öfver detta ämne uppstodo i Kamaren, ech dessa diskussioner härledde sig från den fientliga tonen i Konungens af England Throntal. Således kom första tankan på krig icke från oppositionen. Likväl finnes det en förebråelse, som vi icke vilje afskudda oss; vi ha sagt, att de Europniska kabmetterna voro intagna af motvilja mot barrikadernas thron; ja! vi ha sagt, att man kunnal begagna sig af ett ögonblick, då Europa var våldsamt skakadt, för att för alltid för säkra Julirevolutionens bestånd (ganska bra). Hade vi orätt häri? jag åberopar sjelfva den styraude Engelska Ministerns vittnesbörd. Den 26 Sept. 1932 yttrade han i Parlamentet, att han utan tvifvel hade velat återförena Belgien med huset Nassau, och att han derom var öfverens med det Fransyska kabinettet. Han tillade, att om Eng. Regeringen då kunnat dispone a ötver hela sin styrka, så hade sakerna troligen haft ett helt annat utscende , och yttrade slutligen: Han J väl, Mylords, tänkt på Europas jäsning under denna period, och hvilka följder den kunnat medföra? Man hade då måst kasta sig in i ett allmänt krig och det är en sak som Engelska Kabinettet icke kunde Våga. J sen, M. Hrr, alt om vi icke fått krig, så är det derföre, alt de främmande makterna icke vågat inlåta sig derpå. Är det derföre sagdt, alt, som utrikes Ministern här yttrat, alla ma ikter na uppriktigt velat freden, och utan svårighet erkänt Julivegeringen? I Sevt. 1830 yttrade dåv. Mimstern för inr. ärenderna. att hela Förova sillade vår povan