af 18:52? Och på hvad sätt Ryssland inskrän-
ker sin ärelystnad, derom kunnen J döma i
följd af detta den Ryske Ambassadörens ytt-
rande till Påfven: Ryske Kejsaren skail al-
drig tillåta, att folken sjelfva få gifva sig den
konstitution, som- de finna för sig lämpligast.
Preussen å sin sida, blir ingalunda efter i
att hålla sig skadeslöst för de beky mmer Ryss-
dand kan förorsaka det. Det har, i följd af
den kommereiella revolution som inträltat 1
skötet af Tyskland, blifvit en center för hela
konfederationens rikedom. Dess handelstrak-
tater öka dess politiska inflytande och skada
Frankrikes intressen.
Slutligen hafva Frankfurtska Riksdagens de-
kreter rubbat naturen af alla våra förhållan-
den till Tyskland. Under 1831 års session,
då jag frågade Utrikes-Ministern, hvilka allierade
Frankrike kunde påräkna, svarade han: U-
tan att tala om Belgien, ficna vi dess alliera-
de ibland folket i Bäjern, Saxen och Hessen,
med ett ord öfverallt i Eyskland, utom i Ö-
sterrikes och Preussens besittningar. Ministern
hade rält: de voro då våra allierade. Men
förbundsdagen har förstört detta politiska tili-
stand och omvändt sakerna.
?Det finnes numera intet oberoende i dessa
stater, der tryckfriheten förtryckes och man
vägrar tillåta Ministrars ansvarighet; der Kam-
rarna icke kunna vägra anslagen; och der Fur-
slarne efter behag kunna tillintetgöra de val å
folkets sida, som ej gå efter deras önskan. Jag
år än längre. Tyska förbundet finnes icke
mera till; Tyskland kan numera sägas bestå af
tre stora afdelningar: Österrike, Preussen och
Ryssland. Beräknen, mina Hrr, den omätliga
makten af denna trippe el-allians, som börjar
vid Nord-Polen, sträcker sina besittningar öfver
öknarna i Östern, framtränger midt ibland Tysk-
lands befolknivg, bemäktigar sig Italien, och
står vid portarna af Lyon. Ifrån Tyskland g går
den öfver Rhen till Luxemburg och står icke
mer än 40 lieues) ifrån Paris. Således kan
en fiendtlig arme ifrån den sidan öfversvämma
Frankrike, utan att vi hafva en enda fast plats att.
göra det motstånd (knot i centern), och utan
att möta något annat hinder än medborgarnes
mod, Detta mod, jag vet att värdera det så
mycket som någon annan; men hvad förmår
modet emot elt öfverlägset antal, och emot
förräderiet? Erinren er Invasionorka åren 19814
och 1815 (Mycket bra! mycket bra)!
Mime Herrar! uti ingen epok af vår historia,
ifrån våra första Konungs ir ända till republikens
tid, och ifrån Kejsaredömet till restaurationen ,
ha vi från den Fransyska Regerimgens sida sett
exempel på en så låg liknöjdhet och enså våd-
lig eftergifvenhet. Det finnes numera icke mer
än en vilja ch en enda despotism, som förer
hela Europa emot oss, och som efter två eller
tre bataljer, förlorade åjvår sidal, kan taga be-
fälet öfver vår hufvudstad. Jag känner så väl
söm någon annan Frankrikes resurser och vet
att uppskatta dem; men huru stora de än äro,
tillåta de oss icke att emotstå en koalition af
hela Europa: modet och lyckan kunde ännu
en gång svika Oss. :
P?Kastom vidare en blick på Spanien! Haän-
delser hafva der inträffat, af hvilka vår diplo-