INA FARVÄL I AGA SR ALL I UV: veBH JV HOTA UU 1 ämnet. Vi ha tyckt oss förmärka, och åre icke ensamme om denna anmärkning att ibland dem, som komma att sluta sig till oppositionen i realisationsfrågan vid instundande Riksdag, finnes ett ganska stort antal, som icke allenast anse verkställandet af. den beslutade myntbestämningen till 128 skillingars , åsom vådlig och oljenlig, utan äro motståndare till all myntbestärnning och utvexling i allmänbet, allt under åberopande af det ofvannämnda kardinalargumentet, att silfret skall gå ur landet. Det är väl icke sanrolikt, att desses mening numera kommer att blifva den rådande. Emedlertid är det i vår tanka just denna punkt som är den vigtigaste att klart och tydligt utreda; och just den som man likväl hittils mest ofullständigt behandlat. Flere hafva i förbigående vidrört den; man har åberopat exemplet af hela den öfriga civiliserade verlden , och visat att Sverige är det enda land som saknar ett klingande mynt; man har icke utan skäl trott sig kunna från detta faktum draga den slutsatsen, att, så framt tillräckliga garantier kunna vidtagas emot tillgrepp af Bankens tillgångar från statens sida, silfret icke bör kunna fly ur landet här mera än i flere andra länder, hvilka hafva en mindre export i förhållande till deras import än Sverige, och hvarest likväl klingande mynt är det enda, elier åtmivslone vanliga och dagliga bytesmedlet. Men man har i vår tanka icke gjort sig möda, att a priori nog tydligt och enkelt utveckla sjelfva orsakerna, hvarföre det nödvändigt måste så vara, eller vederlagt de invändningar som vedersakarne hemtat från erfiuenheten om fere äldre realisationers misslyckande, och silfvermyntets försvinnande ur rörelsen vid föregående tillfällen iSverige. Lägg nu härtill, att opinionen emot myntbestämningen. blifvit, i synnerhet från ett håll, flitigt bearbetad medelst deklamationer af alla möjliga slag: — bör man då undra öfver den ståndpunkt, på hvilken opinionen ännu befinper sig? För att göra frågan om handelskonjunktureus verkan på silfrets qvarblifvande i eller försvinnande ur rörelsen, så enkel som möjligt, föreställom oss att alla bankens sedlar redan voro tutvexlade emot silfver. Vi skulle då, befinna oss i samma ställning, som om den nuvarande Banken icke funnes till, eller de facto vore upplöst. Hvar och en egde då i stälJet för sedlar en vara, icke blott af ett nominelt, utan ett verkligt handelsvärde. När denna vara blifvit utgifven i utbyte mot andra varor, som antingen ingå i de första och nödvändigaste lefnadsbehofven eller mer eller minåre oumbärliga ofverflödsoch lyxartiklar, och nya behof åter uppstå så måste ny tillgång till dessa behofvers tillfredsställande anskalfas. Kap detta icke ske, antingen genom omedelbart producerande af nya varor eller genom arbete, som eger varuvärde, så måste behofven också förblifva otillfredsställda, ty ingenting erhålles för ntet. Kan jag nu för mitt arbete eller mina prolukter erhålla avdra varor i utbyte, så måste jag ock kunna erhålla deras motsvarande värde i silfan Ch .llA OIfat Afar Stiva I DIS. i förhåla