J hafven folkets pengar i edra fickor. — Ge-
nom denna lag äro afgifter lagda på testamen-
ten och arf, som börja med en procent och gå
till 103 men all sjelfägande jord är helt och
hållet befriad derifrån, och således adelns och
possessionaternas gods undantagna.
Deremot om fondhållaren, handtverkaren el-
ler arrendatorn testamenterar egendom, så må-
ste I procent af värdet erläggas i stämpelaf-
gift. -Om en bror fär 1000 L. i testamente af
en bror, så måste han betala 30 L., och en
fjermare slägting, som får samma summa, er-
lägger 1c0 L., och detta, under det all sjelf-
ägande jord är helt och hållet fritagen. Kun-
de väl jordägarne i England se resten af fol-
ket i ansigtet, så länge en sådan lag finge stå
qvar i lagboken? Och på hvad grund kunde
man tillåta sig denna förfärliga orättvisa? Jo,
emedan man hade makten i händerne; och
man skulle fortfara att upprätthålla sådane la-
gar, så länge man hade makt att ställa folket
i detta land under Krigsrätter. (Hör, hör.)
Talaren kom nu till afgifterne för påskrift af
testamenten, och tillstånd att ställa egendom
under administration, Om den aflidne : efter-
lemnade egendom till högre värde än 20 L.,
så skulle arfvingarne betala i stämpelafgift 2
rocent af egendomens värde; men om den
döde lemnat i testamente från 30,000 till 50c,000
L. så utgjorde stämpelafgiften blott 1 pro-
cent; och i detta fall var all sjelfägande jord
befriad från afgifter. En ledamot. af Huset
hade förebrått Talaren att han ej framlade några
stora planer till lindrande af folkets nöd. Talaren
hade inga stora planer — inga ståtliga planer,
utom den endå, att förmå visst folk upp-.
fylla sina skyldigheter, och göra landet rättvisa.
Han fordrade rättvisa för folket, och för sig
sjelf deribland. Den värde ledameten hade
beskyllt honom för öfverdrift — men han öf-
verdref ingenting. Dessa utpressningar — det-
ta grymma missförhållande mellan de rika och
de fattiga — var odrägligt , och skulle medfö-
ra de förderfligaste följder. Folket blef deri-
genom hämndgirigt, och fick slutligen afsky
för de rika. Talaren ville nu gå till köpkon-
trakter. Afgiften vid ett sådant, då det rörde
en sak af 5 L:s värde och under 20 L., var
10 sh., och då fråga var om ett värde af
100,000 L. eller derutöfver 1000 L., så att i
senare fallet var det mindre än 10 sh. af hun-
det, och deremot i det förra (såvida frågan var.
om 5 L.) 200 sh. af hundradet. På detta sätt
betalte den fattige 20 gånger så mycket i af-
gifter som deh rike, af precist enahanda slags
egendom. De kunde skratta, som hade sina
fickor fulla af folkets penningar. Men hvem
stiftade väl denna lag? Jo den högvälborna
adeln och possessionaterne i detta, för sin fri-
het beryktade land. Hvad skulle man väl sä-
ga härom ?7 Ah! man visste ej så noga hvad
man gjorde — lagen tillverkades i en hast —
sent, måhända om natten: Derföre skulle
man låta bli att göra lagar om nätterne —
Iåta lagstiftarne arbeta vid dagens ljus, och gifva
akt på hvad de göra, så att det göres såsom sig bör,
och utan slarf. Talaren genomgick derefter
en mängd särskilta bestämmelser i de citerade