I Han ville alltså föreslå en resolution : att Hu-
set den 1 Mars. ville taga i öfvervägande, na-
turen, syftningen och verkan af de särskilda
parlamentsåkter, som pålägga stämpel och
auktionsafgifter. Husets ledamöter måste vara
öfvertygade, att dessa lagar voro orättvisa —
att de voro i hög grad förtryckande — alt
de rike, adeln och godsegarne hude länge dra-
git fördel af dessa lagar, till men för de ar-
betande klasserne och de faltige, och att, om
detta ej varit förhållandet, så hade vi ej be-
höft betala hälften af hvad vi nu erlägga i
taxor,
Skattkammar-Kanslern medgaf att stämpel-
lagen verkade ojemnt, och alltsedan han till--
trädde sitt embete hade han varit betänkt på
att draga den under Parlamentets skärskådan-
de. Men de många audra vigtiga föremål, som
hittills sysselsatt representationen, hade förhin-
drat det. Han skulle dock nu, antingen sjelf
eller genom någon af regeringens organer, brin-
ga saken inför Huset. För öfrigt kunde han
icke ingå på Hr Cobbetts tanka, att lagen blif-
vit stiftad med afseende att gynna de rika och
lägga tunga på de fattige. Om den hade så-
dana följder, så vore det ganska olyckligt; men
han trodde att talaren något öfverskattat dess
ojemna verkan och resultaterne deraf.
Flere af Husets medlemmar understödde Hr
Cobbets motion, men proponerade att låta den
för närvarande hvila, för att komma under
öfverläggning i sammanhang med taxorna i all-
mänhet; hvartill motionären äfven slutligen
samtyckte.
Morning Chronicle yttrar i anledning häraf
att Hr Cobbetlt! med talang visat, på hvad
skamligt sätt de rika godsägarne, som haft i
sina händer vår lagstiftning, fritagit sig sjelfva
från stämpelafgifterne. Att framlägga sådana
saker (och man hade i senare tider gjort det
temmeligen ofta), måste göra att aristokratien
skämmes för dessa vanhederliga bedrifter. I
fråga om deras bidrag till den direkta beskatt-
ningen, dela de tadlet med de föraktliga verk-
tyg, som antingen af fruktan eller för att
vinna deras gunst, låta dem undslippa att i
tillbörlig proportion deltaga i denna börda.
Men i fråga om stämpelafgifterne är det prin-
cipen, som är oskälig, Den går ut på att taga
så mycket som möjligt från de fattiga, och så litet
som möjligt från de rika. Om man såg detta in-
träffa endast i ett eller två fall, så kunde man ac-
se det för tillfälligt; men det går igenom alla,
och kan derföre icke tillskrifvas en slump. Då
vi på detta sätt se de rika med omsorg och
systematiskt undandraga sig de bördor, hvilkas
tyngd i stället kastas på mec de sIklassen och de
ringare medlemmarne i samhället, kunna vi ej
undgå göra den reflexionen, att skillnaden mel-
lan lagstiftaren och ficktjufven blott består deri,
alt den ene röfvar dervigzenom att han stiftar en
lag, och den andre derigen nom att han våldför
den. De lägre förbrytarne skola sluteligen, då
de se med hvad lätthet adeln och de rika plun-
dra sin nästa, finna sig något för hårdt be-
handlade, när man skickar dem på fångskeppen
eler till Botany Bay.