NR TN Uti N:o 14 af Tidningen Aftonbladet har en Insändare yttrat den fromma önskan, att bloti en timme få vara Lagstiftare, förmodligen för att, genom en kraftyttring af sitt geni, visa hvad en klok man på så kort tid kan uträtta, och, om än hans domslut skulle störta hälften af våra jordbrukare i elände, skulle han ändock vinna sitt ändamål: ordning inom hans eget lilla Herradöme. — Dödsdomen öfver krosar och bränvinspannor vore då säker; men kanske mägtade khan ej utrota de Lönnkrogar och tilläfventyrs LönnBrännerier , som finnas på och omkring hans eget territorium, hvilkas tillvaro nogsamt torde bevittnas af afslagna refben och andra uppträden, som höra till dagens ordning, och hvaruti de 2:dels mil derifrån belägna privilegierade krogar troligen ej hafva någon del. — Insändarens förbannelse öfver den lilla Staden, som är oförmögen att, såsom den önskar, löna sin Borgmästare, utan att belägga krögertinäringen med förhöjda afgifter, tyckes vara, lindrigast sagdt, obetänksam. Bränvinspriset faller ej deraf, och Insändarens folk går säkert icke öfver ån efter vatten. Många bo vida närmare en större mängd krogar, och kunna ändock hålla ordning ibland sitt folk; men de höra ej till dessa radikala Herrarne, som Iro, att ingen måttligt bör få njuta, hvad andra missbruka till öfverflöd. Med ett ord: de tänka och handla efter egen öfvertygelse; de fjäska intet och skrika ej om ordning inför Allmänhet, utan de vidmakthålla den med egen kraft. Hade Insändaren varit ledd af en ädel afsigt, då han förnedrade sig att påtaga en Bondes eller Bergs-sexmans skepelse , — visserligen skulle han då med allvar hafva undersökt och funnit Eandtmannens verkliga behof. Dryga utlagor och tunga omsorger om det dagliga uppehället nödga mnemligen denne, att tillgripa alla lofliga näringsmedel, — och uti sådane år, som det sist förflutna, blifver säden — utan bränvinsbränning, en wvrakvara. Lika önskeligt derföre, som det vore, att landtmannen utan bränning kunde hafva sin bergning, lika onödigt är säkert allt vidare skrifvande härom, tills dess någon visar huru man lensamma förutan skall kunna uppehålla säden i någorlunda värde. UU ——— O—K—-Å-.rce—O—— ee