NR TN
Uti N:o 14 af Tidningen Aftonbladet har en
Insändare yttrat den fromma önskan, att bloti
en timme få vara Lagstiftare, förmodligen för
att, genom en kraftyttring af sitt geni, visa
hvad en klok man på så kort tid kan uträtta,
och, om än hans domslut skulle störta hälften
af våra jordbrukare i elände, skulle han än-
dock vinna sitt ändamål: ordning inom hans
eget lilla Herradöme. — Dödsdomen öfver kro-
sar och bränvinspannor vore då säker; men
kanske mägtade khan ej utrota de Lönn- krogar
och tilläfventyrs Lönn- Brännerier , som finnas
på och omkring hans eget territorium, hvilkas
tillvaro nogsamt torde bevittnas af afslagna
refben och andra uppträden, som höra till da-
gens ordning, och hvaruti de 2:dels mil derifrån
belägna privilegierade krogar troligen ej hafva
någon del. — Insändarens förbannelse öfver den
lilla Staden, som är oförmögen att, såsom den ön-
skar, löna sin Borgmästare, utan att belägga
krögertinäringen med förhöjda afgifter, tyckes
vara, lindrigast sagdt, obetänksam. Bränvins-
priset faller ej deraf, och Insändarens folk går
säkert icke öfver ån efter vatten. Många bo
vida närmare en större mängd krogar, och kun-
na ändock hålla ordning ibland sitt folk; men
de höra ej till dessa radikala Herrarne, som
Iro, att ingen måttligt bör få njuta, hvad an-
dra missbruka till öfverflöd. Med ett ord: de
tänka och handla efter egen öfvertygelse; de
fjäska intet och skrika ej om ordning inför
Allmänhet, utan de vidmakthålla den med e-
gen kraft. Hade Insändaren varit ledd af en
ädel afsigt, då han förnedrade sig att påtaga
en Bondes eller Bergs-sexmans skepelse , —
visserligen skulle han då med allvar hafva un-
dersökt och funnit Eandtmannens verkliga be-
hof. Dryga utlagor och tunga omsorger om
det dagliga uppehället nödga mnemligen denne,
att tillgripa alla lofliga näringsmedel, — och
uti sådane år, som det sist förflutna, blifver
säden — utan bränvinsbränning, en wvrakvara.
Lika önskeligt derföre, som det vore, att landt-
mannen utan bränning kunde hafva sin berg-
ning, lika onödigt är säkert allt vidare skrif-
vande härom, tills dess någon visar huru man
lensamma förutan skall kunna uppehålla sä-
den i någorlunda värde.
UU ——— O—K—- - -Å-.rce—O—— ee