bing, som esomoltast gores af NMehemeds stats-
förvaltning, torde vara öfverdrifven, då de kraf-
ter han fortfarande utvecklar, bäst synas be-
visa opålitligheten af uppgifter, dikterade kan-
ske af ett utländskt förnärmadt intresse, liksom
Ibrahims segrar faktiskt kullkastat föregående
rykten om hans förtviflade ställning.
Under dessa bemödanden har Mehemed med
en oaflåtlig blick följt tilldragelserna i det Tur-
kiska riket. Så länge Kan trodde dess herr-
skare ega krafter nog, att aftvinga homom in-
ställande af de förberedande anstalter han i
lugn ville göra innan han öppet höjde upp-
vorsfanan, biträdde han honom verksamt för
att förblända honom, och om än en del af den
Egyptiska flottan derigenom uppoffrådes, för-
längdes dock, till Portens försvagande, det Mo-
reofiska kriget, på hvilket troligen Ibrahim kun-
nat göra slut, om det legat i hans faders plan.
Detta krig medförde dessutom - andra fördelar.
Den Egyptiska armdeen vann derigenom en full-
ändad öfning, Ibrahim förskaffade sig ett namn
och tillgifne bland de Storherrlige tropparne,
och, framför allt, den vigtiga ön Candia öfver-
läts såsom belöning åt den sluge Vasallen. Med
skadeglädje emottog han berättelsen om Sul-
tans alltför djerfva och nog brådstörtade steg
att tillintetgöra Janitscharväsendet, äfvensom
det grymma sätt, hvarpå detta verkställdes,
föreseende det missnöje deraf skulle spridas öf-
ver bela Riket. Innovationerne, hvaruti Sul-
tan syntes vilja härma sin verksamma Pascha,
fann han omogra och förhastade, enstaka och
0 a
utan samband med det hela, och icke vidtagne
under samma förhållanden, som i Cairo och
Alexandria; och när Ryssland slutligen med he-
la sin makt kastade sig på det Ottomanniska
Riket, som både under och efter detta krig i
mer än ett afseende blottat sin svaghet, som
numera öfvergick nästan till fullkomlig slapp-
het; då fann Mehemed tiden vara inne, att
blotta sin politik.
Det var åt Sonen, den segervane Ibrahim
han anförtrodde utförandet af det stora värf-
vet. Öfver samma näs, som i forntiden dånade
under Sesostris stridsvagn, då enligt tradi-
tionen han förde sina härskaror till vidsträckta
eröfringar, ilade nu Ibrahim till krigiska brag-
der och äfventyr, trotsande ej mindre Öfver-
herrens militäriska magt, än Muftis bannlys-
ning och des silkessnöre, som väntade honom
om han besegrades. Det har ej dröjt länge
innan han öfversvämmat provinser af stort hi-
storiskt intresse. Jerusalem med dess heliga
minnen är i hans våld; der Macedoniens Alex-
ander gjorde sitt glänsande tåg, går han i mot-
satt rigtning, att kanske blifva dess like, och
Acres murar, som förmådde sjelfva Napoleon
att vika, måste ramla för Ibrahim. Han har
genom sina segrar på detta historiska land lik-
som uppvecklat för oss kartan deröfver. Hvil-
ka minnen väckas icke vid namnen af dessa
klassiska orter, som varit så mången stor skalds,
filosofs eller häfdateeknares från forntiden fo-
sterbyggd, detta Ilium , som gjordt dess sångares
odödlighet, eller den jord, som under skilda
I ok
ee -- rasa PIE I - PP