da denne Batti i en duell? — Nej, det vär ie—ke nog; — Mörda honom? Det var en för vacker död. På schavotten måste jag föra honom. Jag erfor, att han i Verona stod i spetsen för en sammansvärjning, och blef spion, för att öfverändtvarda honom i bödelns händer. Ni vet, att det lyckades mig; men hvad Ni icke vet, är att jag sjelf förde honom till Wien, att jag, stående blandsfolket, ropade till honom på schavoötten: du har velat krossa slafveriets nesliga bojor, derföre lider du icke dödsstraff; utan emedan du krossade en qvinnas hjerta, emedan du förförde Elisabeth Giannerhausen! — Ett ögonblick derefter hade han betalt sin skuld, och jag — jag hade uppfyllt min pligt, enligt den föreställning jag gjort mig om densamma. .... En Österrikisk spion! , .. Ack! Ni föraktar mig väl, är det inte så? Jag beklagar Er, i Var då upprigtigare och tillstå, att Ni blyges för att ha sutit bredvid mig. Jag upprepar ännu en gång, alt jag beklagar Er, och skulle erbjuda Er min vänskap . . . Gör då något bättre, glöm den tjenst jag visat Er; det är det enda sätt hvarpå Ni kan bevisa mig er tacksamhet så som jag vill, ty jag har sönderslitit alla band, som fästade mig. vid lifvet, och det är icke för att knyta nya... . En tom gondol for i detsamma förbi vår. Håll! Min Herre, fortfor han, stig ombord på denna gondol. Denna afton måstejag fara dit, der jag icke kan presentera Er. Han var envis, vägrade att räcka mig handen till afsked och lät skyndsamt ro sig derifrån. Under de tvänne månader jag ännu qvarstadnade i Venedig, hörde jag icke vidare utaf honom! i öva oonkn NT AR, RNA 4 TTT INN PR RET NN RE RNA Se Sn nine nns SMR NR RJ