da denne Batti i en duell? — Nej, det vär ie—-
ke nog; — Mörda honom? Det var en för vac-
ker död. På schavotten måste jag föra ho-
nom. Jag erfor, att han i Verona stod i spet-
sen för en sammansvärjning, och blef spion,
för att öfverändtvarda honom i bödelns hän-
der. Ni vet, att det lyckades mig; men hvad
Ni icke vet, är att jag sjelf förde honom till
Wien, att jag, stående blandsfolket, ropade till
honom på schavoötten: du har velat krossa
slafveriets nesliga bojor, derföre lider du icke
dödsstraff; utan emedan du krossade en qvin-
nas hjerta, emedan du förförde Elisabeth
Giannerhausen! — Ett ögonblick derefter ha-
de han betalt sin skuld, och jag — jag hade
uppfyllt min pligt, enligt den föreställning jag
gjort mig om densamma. .... En Österri-
kisk spion! , .. Ack! Ni föraktar mig väl,
är det inte så?
Jag beklagar Er, i
Var då upprigtigare och tillstå, att Ni
blyges för att ha sutit bredvid mig.
Jag upprepar ännu en gång, alt jag be-
klagar Er, och skulle erbjuda Er min vän-
skap . . .
Gör då något bättre, glöm den tjenst jag
visat Er; det är det enda sätt hvarpå Ni kan
bevisa mig er tacksamhet så som jag vill, ty
jag har sönderslitit alla band, som fästade mig.
vid lifvet, och det är icke för att knyta
nya... .
En tom gondol for i detsamma förbi vår.
Håll! Min Herre, fortfor han, stig ombord
på denna gondol. Denna afton måstejag fara
dit, der jag icke kan presentera Er.
Han var envis, vägrade att räcka mig han-
den till afsked och lät skyndsamt ro sig deri-
från. Under de tvänne månader jag ännu
qvarstadnade i Venedig, hörde jag icke vida-
re utaf honom! i
öva oonkn NT AR, RNA 4 TTT INN PR RET NN RE RNA Se Sn nine nns SMR NR RJ