det var öfverklädt med svart tyg, framför
detsamma en katafalk upprest, och prester i
hvita och svarta högtidsdrägter höllo en af-
tonsång för de döda, Allt detta försatte mig
i en outsägligt exalterad sinnesstämning, Stödd
mot en pelare, såg jag det skimrande ljnset
från alla sidokapellen smälta tillsamman med
dunkelheten i midten, och de trognes hvilka
blifvit ditlockade af likceremonien, framställa
sig i skuggan, såsom bildstoder på grafvårdar-
ne; derpå fästade sig mitt öga på den till sitt
inre så högtidliga och dunkla, och till sitt
ttre så ståtliga och intagande byggnaden;
derefter tillslöt sig i hast mitt öga vid den lång-
samma och klagande sången, mitt öra väcktes
och jag lyssnade aadäktigt på de heliga
tonerna. Jag vet ieke huru länge jag
stod försänkt i detta tillstånd af svärmeri
men då jag öppnade ögonen, såg jag
vid katafalken den bleke obekante, den gåt-
fulle mannen Wilhelm,
Denna syn bragte milt hjerta i rörelse och
kom det en lång stund att slå så häftigt, att
jag måste stöda mig med ena handen vid
en stol för att kunna hålla mig upprätt. Plöts-
ligt for den föreställningen såsom en blixt ge-
mom min själ, att den messa man nu, den 5
Maj, firade, kunde stå i förbindelse med Wil-
helm; jag gick derföre fram till balustraden ,
fattade en af de trogne i armen och frågade:
kan Ni säga mig den persons namn, för hvil-
ken man i detta ögonblick beder2?? — I de
Katolska länderna äro de verkligt fromma i
allmänhet mycket melankoliska, Man får se
dem åtfölja viaticum, som bäres, till. en. döen-
de, den de icke känna; bevista messan öfver
en, död, hvilken de aldrig sett o: s. v. Detta
var äfven fallet med den, till hvilken jag ha-
de ställt min fråga; han svarade: derföre un-
der pausen mellan tvänne med hväsande stäm-
ma framstötta böner: Non so signore.:
Nyfikenheten besegrade min betänklighet,
och jag fattade derföre en prest, som satti
enj korstol och tyektes bedja rätt innerligt,
i den vida musslinärmen. Vill Niinte, min
Herre, säga mig namnet på den. aflidne, för
hvilken denna mässa hålles. Jag önskar bed-
ja med Er för densamma. Han drog fram
en liten agende ur fickan, dog derur upp
den 5 Maj, och svarade: Den aflidne hette
Eiisabeth Giannerhausen.? — Detta namn var
mig alldeles obekant.
Från hvilket land? frågade jag.
?Från Wien.
?Hvar dog hon?
?I Inspruck.
När? frågade jag, ehuru jag insåg att
mina frågor voro likaså besvärliga som frukt-
lösa. Han lästeåter i sin agende. 1830; förli-
det år. .
På hvilken dag!?
Den 5 Maj.
Nå, tänkte jag, denna dag spelar säkert en
roll med i saken; och då jag betraktade
Wilhelms bleka, magra ansigte, derpå be-
tänkte att han icke ätit på hela dagen, att
han oenast Efter. sin ankomst måste gå till