ånade densamma tillräcklig upplysving. Den-
na amfiteater af marmor erbjuder en an-
plick af outsäglig , otrolig verkan. Dess
omätliga omfång är rundt omkring om-
gifvet med bänkar, hvilkas rader höja sig
:rappvis den ena öfver den andra ända tills
de icke hafva annan horisont omkriog sig än
himlen och ingen annan kupol öfver sig än
bimlahvalfvet I! — Inuti denna teater ha Ve-
ronesarne uppbyggt en annan af träd, den
de understundom besöka, för att ibland de
stora ruinerna från deras förfäders tid glöm-
na sina bojor.
Jag stod ännu försänkt i mina betraktelser,
lå jag hörde en bekant röst från en af trä-
kojorna 3; det var Kapten Battis. Jag skynp-
dade dit; men genast tystnade rösten , liksom
ljudet af mina steg väckt farhåga. I
samma ögonblick såg jag beväpnade vid an-
dra ändan af arenan, och en mångd menvir
skor störta fram på teatern, hvilka sökte fly
genom de underjordiska gångarne. Jag flyd-
de sjelf genom ett af dessa gallerier , som
iyckligtvis förde mig till en utgång till ga-
tan. Då j;g återvände till värdshuset, kom
Wilhelm emot mig. Han hejdade mina steg,
i det han klappade mig på axeln. Om jag
finge gifva Er ett råd , sade han, så reser
Ni ännu denna morgon härifrån.? — Hvarfö-
re?? — Man har i natt sett Er på amfitea-
tern, och äfven mig! Jag reser tillbaka till
Wien, Om Ni en månad härefter ännu finnes i
Venedig , så träffar jag Er der; men framför
allt, res för hvad pris som helst denna mor-
gon härifrån och låt icke undfalla Er ett ord
om ert äfventyr denna natt,
Man talade rundt omkring oss om en upp-
tackt sammansvärjning ; jag trodde den hade
igt rum vid den scen då jag var närvaran-
de, och tackade fremlingen för sitt råd. Vi
gingo tillsammans till posthuset, för att låta
inskrifva oss; han till Wien, hvarvid det
dock förundrade mig att han beställde tven-
ne platser; jag till Venedig, En fierdedels
timma derefter var jag redan utom Verona.
Jag hade knapt varit fjorton dagar i Ve-
nedig , och tänkte hvarken på Wilhelm eller
Kaptenen , hvilka jag ansåg för tvenne sam-
mansvurne och ingenting vidare, eller på E-
lisabeth Giannerhausen , hvars likbegängelse
flere gånger framstod för mitt sinne och
uppfyllde mig med tvifvelsmål och gissnin-
gar af alla slag, då en afton, när jag farit
ut på er promenad, min gondol anhölls fram-
för kyrkan St. Giovanni Paolo af en annan
gondol, i hvilken satt en blek man, insvept i
en vid svart kappa. Buono passeggio, sig-
nore! sade den obekante till mig på Ita-
lienska. Det bleka ansigtet, den klangfulla
basrösten tillhörde Wilhelm. Sono di pa-
rola, Signore, tillade han. — ?Ja rigtigt,
svarade jag på Fransyska, hvilket språk jag
talade med mera lätthei än Italienska; Ni
har gjort ännu mera. — Ja, fortfor han
äfven på Fransyska, jag hade icke mera att
uträtta i Wien. Vill Ni inte komma öfver
i min gondol? Vi skola tillsammans göra en
spatserfart. Jag har gjort Er en större tjenst,
ee ME Lans la an RE PR PL FR AR