afiidne Mamsell Elisabeth Giannerhausen ,
som var fader- och moderlös och derjemte
ganska rik, har testamenterat honom hela ;sin
förmögenhet och förordnat att denna nattliga
messa skulle förrättas tre år å rad.
Är han. blott detta fruntimmers legata-
rins?
Icke vidare, så mycket jag vet.
Icke heller slägtinge?
Han såg åter i sin agende?: nej, blott u-
niversalarfvinge. . . . men det är nog.
Fremlingen hade afbrutit sin bön och fä-
stat sina svarta gnistrande ögon på oss. Ett
ögonblick derefter började presterne sitt tåg
omkrirg katafalken, derpå Wilhelm ensam,
mumilande de sista verserna; härpå förlorade
sig rösterna, likt en döendes; de som förrättat
messan aflägsnade sig, tjenarne utsläckte lju-
sen och åhörarne åtskiljdes 3; jag stadnade
var ännu en stund, gömd bakom en pelare,
och lyssnade på huru ljudet afstegen småningom
utdog; slutligen gjorde klockaren sin rund, och
jag gick.
Efter en lång sömnlös natt , som jag till-
bragt med att upptänka händelser och begrunda
hvad jag vore pligtig göra i dessa omständigheter,
steg jag upp, utmattad och utan att ha be-
slutit mig för något. Jag såg Wilhelm som
vanligt, dyster, frånstötande och sluten inom
sig. Jag tillbragte flera dagar och nätter li-
ka sorgligt och piågsamt ; jag saknade kraft
att fatta ett beslut, ja till och med dristig-
het alt göra mannen en fråga. Och hvad
skulle jag cckså sagt bonom? Och hvad
, skulle jag sedan ha gjort? Tilläfventyrs fanns
icke något utomardentligt i hela saken, och
understundom fana jag min oro. och nyfikenhet
högst löjlig.
Den fjerde dagen fortsatte jag resan med
Kapten Batti och Wilhelm. Jag hade vän-
;tat på denne sednare, och han, såsom det
tycktes, på Kaptenen, eller. ock Kaptenen på
honom. Hvilken var den sökte? Hvilken den,
som söktes? Hvilken af dem var den onde
.dämon , den skugga, som var dömd att följa
:den andres steg? Att utreda eller ens gissa
härtill, var mig omöjligt, ty den ene var nä-
stan lika så sluten, allvarsam , om också icke
Jika så dyster som den andre, och begge voro
i en ålder, då man sällan är så försigtig , att
.man icke åtminstone yppar sig med ett ord.
Då jag likväl olyckligtvis. hade nog tid att
studera dem under deras slöja, så trodde jag
.mig märka, att i Kaptenens själ rådde en o-
bestämd, förutfattad förställning, och i Wil-
.helms en fast afsigt samt ett bestämdt fat-
tadt och fullföljdt beslut.
Båda hade beställt sina platser till Verona,
och jag hade följt deras exempel, ehuru min
resa gick till Venedig, Då vi frampå natten
foro in. i Verona, sökte jag visst för hundrade
gången inleda ett samtak Är Verona en
stor stad? — Jag har alldrig förr varit der,
svarade Kaptenen, -— Men Ni, min Herre ?
och vände mig till Wilhelm — Icke jag hel-
der. — Ni reser således väl längre? frågade
jag Wilhelm, utan att. akta derpå, att jag
på
. . . .
a I