det var öfverklädt med svart tyg, framför detsamma en katafalk upprest, och prester i hvita och svarta högtidsdrägter höllo en aftonsång för de döda, Allt detta försatte mig i en outsägligt exalterad sinnesstämning, Stödd mot en pelare, såg jag det skimrande ljnset från alla sidokapellen smälta tillsamman med dunkelheten i midten, och de trognes hvilka blifvit ditlockade af likceremonien, framställa sig i skuggan, såsom bildstoder på grafvårdarne; derpå fästade sig mitt öga på den till sitt inre så högtidliga och dunkla, och till sitt ttre så ståtliga och intagande byggnaden; derefter tillslöt sig i hast mitt öga vid den långsamma och klagande sången, mitt öra väcktes och jag lyssnade aadäktigt på de heliga tonerna. Jag vet ieke huru länge jag stod försänkt i detta tillstånd af svärmeri men då jag öppnade ögonen, såg jag vid katafalken den bleke obekante, den gåtfulle mannen Wilhelm, Denna syn bragte milt hjerta i rörelse och kom det en lång stund att slå så häftigt, att jag måste stöda mig med ena handen vid en stol för att kunna hålla mig upprätt. Plötsligt for den föreställningen såsom en blixt gemom min själ, att den messa man nu, den 5 Maj, firade, kunde stå i förbindelse med Wilhelm; jag gick derföre fram till balustraden , fattade en af de trogne i armen och frågade: kan Ni säga mig den persons namn, för hvilken man i detta ögonblick beder2?? — I de Katolska länderna äro de verkligt fromma i allmänhet mycket melankoliska, Man får se dem åtfölja viaticum, som bäres, till. en. döende, den de icke känna; bevista messan öfver en, död, hvilken de aldrig sett o: s. v. Detta var äfven fallet med den, till hvilken jag hade ställt min fråga; han svarade: derföre under pausen mellan tvänne med hväsande stämma framstötta böner: Non so signore.: Nyfikenheten besegrade min betänklighet, och jag fattade derföre en prest, som satti enj korstol och tyektes bedja rätt innerligt, i den vida musslinärmen. Vill Niinte, min Herre, säga mig namnet på den. aflidne, för hvilken denna mässa hålles. Jag önskar bedja med Er för densamma. Han drog fram en liten agende ur fickan, dog derur upp den 5 Maj, och svarade: Den aflidne hette Eiisabeth Giannerhausen.? — Detta namn var mig alldeles obekant. Från hvilket land? frågade jag. ?Från Wien. ?Hvar dog hon? ?I Inspruck. När? frågade jag, ehuru jag insåg att mina frågor voro likaså besvärliga som fruktlösa. Han lästeåter i sin agende. 1830; förlidet år. . På hvilken dag!? Den 5 Maj. Nå, tänkte jag, denna dag spelar säkert en roll med i saken; och då jag betraktade Wilhelms bleka, magra ansigte, derpå betänkte att han icke ätit på hela dagen, att han oenast Efter. sin ankomst måste gå till