Toch tillbaka ingåfvo mig misstroende om dess;
Jafsigter. Men Kaptenens kalla och något af
I fekterade väsende hade ett starkt sken af stolfs
het, och detta är mägtigt att undertryckg
äfven det varmaste och ädlaste deltagande:
I Snart tog också traktens skönhet min hela
uppmärksamhet i anspråk, och jag erfor en
oangenäm känsla, så ofta jag på några ögon-
blick sysselsatte mig med mina bida reskam-
rater.
Då vi kommit på andra sidan Alperne. på
Lombardiets slätter , sade jag en morgon, då
jag steg ur vagnen , :medan hästarne ombyt-
tes: Jag glömmer alltid på resor hvad da-
tum vi hafva; jag vet icke nu. ...
Martedi, il guinto giorno di majo (Tisda
den 5 Maj) sade postmästaren och aflägsnade
sig hvisslande. Vid dessa :ord sträckte Wil-
belm liksom af en ofrivillig rörelse ansigtet
utom kappan , hans bleka kinder öfverdrogos
med en svag rodnad och jag trodde mig hö-
anm för sig sjelf upprepa postmästarens
I ord,
Denna afton åt han icke; så snart han
anländt till Milano, b:gärde han särskilt rum
på värdshuset, och i stället att spisa med
oss, ströfvade han omkring på gatorna. Att
söka .en menniska i en stad med 150,000 in-
vånare, är ganska svårt. Också besökte jag
blott -såsom :vettgirig resande samma afton
till fots alla märkvärdiga byggningar och
ställen. Klockan var redan nära tio, och
man höll öfverallt på att tillsluta bodarne,
när jag kom till den berömda katedralkyr-
kan. Denna ofantliga domkyrka af hvit mar-
mor tager sig i månsken särdeles väl ut, och
man kan icke göra sig en större, men på sam-
.ma gång barnsligare,-tikare, mera underbar,
fantastisk och absurd föreställning om en
byggnad. Den ser på afstånd ut såsom en
kyrka af hvitt socker i en sockerbagarebod;
men ju härmare man kommer densamma, de-
sto lättare fattar man det harmoniska mellan
det runda takets tusende små stoder; det är
vidare så mycken prakt i form och materia-
lier, så mycken enhet, och storhet, att man icke
tänker på allt det frivola i dessa arabesker och
göthiska sivater, för att fullkomligt öfverlem-
na sig åt det upphöjda intrycket af det hela.
Jag såg detta tempel för första gången, och
var liksom fallen i stoftet för Guds närva-
ro, .
Som :jag står der, försänkt i stumma betrak-
telser, får jag inifrån höra tonerna af orgeln
och af röster, som uppstämma - sorgesånger.
Jag träder in, drifven af en osynlig kraft,
och befinner mig i ett: mörker, som för eit ögon-
blick öfverraskade mig ofantligt; men jag in-
såg snart, att lampan i koret och vaxljusen
på hufvudaltaret, hvarifrån rösterna kommo,
icke kunde kasta sitt sken tlll andra ändan
af kyrkan. Mina ögon behöfde någon tid för
att vänja sig vid mörkret; de stora utsläckta
vaxljusen, krucifixerna, madonnorna föreföllo
mig på afstånd, halft upplysta som de voro,
like våldnader, och ljusets skimring bländade
mig en lång stund.
Sltbhaon lam 1ac fram till hufundaltarate