Toch tillbaka ingåfvo mig misstroende om dess; Jafsigter. Men Kaptenens kalla och något af I fekterade väsende hade ett starkt sken af stolfs het, och detta är mägtigt att undertryckg äfven det varmaste och ädlaste deltagande: I Snart tog också traktens skönhet min hela uppmärksamhet i anspråk, och jag erfor en oangenäm känsla, så ofta jag på några ögonblick sysselsatte mig med mina bida reskamrater. Då vi kommit på andra sidan Alperne. på Lombardiets slätter , sade jag en morgon, då jag steg ur vagnen , :medan hästarne ombyttes: Jag glömmer alltid på resor hvad datum vi hafva; jag vet icke nu. ... Martedi, il guinto giorno di majo (Tisda den 5 Maj) sade postmästaren och aflägsnade sig hvisslande. Vid dessa :ord sträckte Wilbelm liksom af en ofrivillig rörelse ansigtet utom kappan , hans bleka kinder öfverdrogos med en svag rodnad och jag trodde mig höanm för sig sjelf upprepa postmästarens I ord, Denna afton åt han icke; så snart han anländt till Milano, b:gärde han särskilt rum på värdshuset, och i stället att spisa med oss, ströfvade han omkring på gatorna. Att söka .en menniska i en stad med 150,000 invånare, är ganska svårt. Också besökte jag blott -såsom :vettgirig resande samma afton till fots alla märkvärdiga byggningar och ställen. Klockan var redan nära tio, och man höll öfverallt på att tillsluta bodarne, när jag kom till den berömda katedralkyrkan. Denna ofantliga domkyrka af hvit marmor tager sig i månsken särdeles väl ut, och man kan icke göra sig en större, men på sam.ma gång barnsligare,-tikare, mera underbar, fantastisk och absurd föreställning om en byggnad. Den ser på afstånd ut såsom en kyrka af hvitt socker i en sockerbagarebod; men ju härmare man kommer densamma, desto lättare fattar man det harmoniska mellan det runda takets tusende små stoder; det är vidare så mycken prakt i form och materialier, så mycken enhet, och storhet, att man icke tänker på allt det frivola i dessa arabesker och göthiska sivater, för att fullkomligt öfverlemna sig åt det upphöjda intrycket af det hela. Jag såg detta tempel för första gången, och var liksom fallen i stoftet för Guds närvaro, . Som :jag står der, försänkt i stumma betraktelser, får jag inifrån höra tonerna af orgeln och af röster, som uppstämma sorgesånger. Jag träder in, drifven af en osynlig kraft, och befinner mig i ett: mörker, som för eit ögonblick öfverraskade mig ofantligt; men jag insåg snart, att lampan i koret och vaxljusen på hufvudaltaret, hvarifrån rösterna kommo, icke kunde kasta sitt sken tlll andra ändan af kyrkan. Mina ögon behöfde någon tid för att vänja sig vid mörkret; de stora utsläckta vaxljusen, krucifixerna, madonnorna föreföllo mig på afstånd, halft upplysta som de voro, like våldnader, och ljusets skimring bländade mig en lång stund. Sltbhaon lam 1ac fram till hufundaltarate