dia est speculum vite, säger en Latinsk författare, och de Fransyska dramaturgerne synas hafva gjort sig till en lag att följa denna! regel, så i det ena som andra slaget. Ett ögonblicks oförsigtighet är ett nytt prof härpå. Det är ett uppträde från en af Pariss lysande soireer der en manoch hustru befinna sig utan att veta af hvarandra, der båda få anlednipg till svartsjuka, ånger, och slutligen ömsesidig förlåtelse. Den dubbla intrig författaren byggt på denna uppränning är behandlad med en enkelhet och naturlighet både i inveckling och upplösning, som håller åskådarens upmärksamhet spänd hela pjesen igenom. Dock skulle den utan skada kunna inskränkas till två akter, hvarigenom handlingen blefve ännu mera koncentrerad. Nu bör pjesen kallas en liten komedi i tre akter. Huset var fullt, och alla voro, så vidt vi kuvde förnimma, ganska belåtne med sin aft ton. rr