Bidrag till Begreppet om Snille och Smak. Missionären Lestadii Journal öfver ett å i Lappland har haft den lyckan, att med bifall i flere Blad blifva recenserad elle omnämnd. Dervid borde det också stannat. Åtminstone synas icke hans anteckningar, kastade för ögonblicket på papperet och utan närmare öfverseende lemnade till trycket, bort belönas af en Akademi, med det syfte, som den Svenska. Detta har likväl skett. Svenska Akademien har tillagt Hr L. för dess arbete det såkallade Lundbladska priset. Man skulle gerna unna den unge lofvande mannen af Statens medel någon belöning, i anseende till de i Jurnalen förekommande upplysningar och nya åsigter, hvilka vittna om nit, eftertanka och sakkännedom. Men en Akademi, för hvilkens uppmuntringar Snille och Smak äro oeftergiflige vilkor, lärer böra ur en annan synpunkt uppfatta ett lilterärt arbetes förtjenst. Snille i en inskränktare bemärkelse kan väl ej nekas Författaren; men det är ett snille något rått, något Lappländskt. Det är ej ett sådant, som Gustaf NI förespeglade sig, såsom den af honom stiftade Akademis beståndsdel och föremål: det hade behöft mycken slipning innan det bordt vinna uppmärksamhet hos en Vitterhetsdomstol; det liknar en rask, men naken yngling, som i detta skick icke gerna kan visa sig i bildade kretsar. Också afsågs icke Snillet uteslutande vid Akademiens stiftning. Smaken horde förmälas dermed. Huruvida denna smak, sådan Rosenstein definierat den, blifvit iakttagen eller förbisedd på flera ställen af Hr Li Journal, öfverlemna vi till läsarens bedömande. Dock chacun a son gout? Vi tro oss icke ens kunna i en tidning helt införa dem, oaktadt vi i detta afseende kunde åberopa exemplet af Kellgrens citationer ur Svedenborgs skrifter; men vi vilja blott i förbigående antyda ett och annat, såsom pag. 78, der Författaren gör en noggrann beskrifning på något som sjelfva luktorganerne vämjas vid; pag. 414 der man ununderrättas om det högst originella sätt, hvarpå Författaren nattetid släckt en påbegynt vådeld; och pag. 460, der en Lapps osnygghet heskrifves midt under berättelsen om en måltid. Man kan icke neka, att alla dessa ställen äro i hög grad naiva. I Kellgrens tid hade dock troligen ett arbete, hvari saker af ofvannämnde beskaffenhet lika ohöljde influtit, icke i detta skick vunniti pris i Svenska Akademien. Men tiderna förändra sig. Svenska Akademien börjar blifva mycket medgörlig. Med den allmänna inflytelse på de estetiska begreppen man förutsätter hos denna Akademi och med de ( fördomsfria exe mpel man har från det fordom i litterära reglor så stränga Frankrike, skall man ej heller förundra sig, om de vackra saker, Hr L. så naift afmålar, en gång göras äskådliga på vår teater eller åtminstone berättas der. os