Bidrag till Begreppet om Snille och Smak.
Missionären Lestadii Journal öfver ett å
i Lappland har haft den lyckan, att med bi-
fall i flere Blad blifva recenserad elle
omnämnd. Dervid borde det också stannat.
Åtminstone synas icke hans anteckningar, kastade
för ögonblicket på papperet och utan närmare
öfverseende lemnade till trycket, bort belönas
af en Akademi, med det syfte, som den Sven-
ska. Detta har likväl skett. Svenska Akade-
mien har tillagt Hr L. för dess arbete det så-
kallade Lundbladska priset. Man skulle gerna
unna den unge lofvande mannen af Statens
medel någon belöning, i anseende till de i Jur-
nalen förekommande upplysningar och nya
åsigter, hvilka vittna om nit, eftertanka och
sakkännedom. Men en Akademi, för hvilkens
uppmuntringar Snille och Smak äro oeftergif-
lige vilkor, lärer böra ur en annan synpunkt
uppfatta ett lilterärt arbetes förtjenst. Snille i
en inskränktare bemärkelse kan väl ej nekas
Författaren; men det är ett snille något rått,
något Lappländskt. Det är ej ett sådant, som
Gustaf NI förespeglade sig, såsom den af honom
stiftade Akademis beståndsdel och föremål:
det hade behöft mycken slipning innan det
bordt vinna uppmärksamhet hos en Vitterhets-
domstol; det liknar en rask, men naken yng-
ling, som i detta skick icke gerna kan visa sig
i bildade kretsar. Också afsågs icke Snillet
uteslutande vid Akademiens stiftning. Smaken
horde förmälas dermed. Huruvida denna smak,
sådan Rosenstein definierat den, blifvit iaktta-
gen eller förbisedd på flera ställen af Hr Li
Journal, öfverlemna vi till läsarens bedömande.
Dock chacun a son gout? Vi tro oss icke ens
kunna i en tidning helt införa dem, oaktadt vi
i detta afseende kunde åberopa exemplet af
Kellgrens citationer ur Svedenborgs skrifter;
men vi vilja blott i förbigående antyda ett och
annat, såsom pag. 78, der Författaren gör en
noggrann beskrifning på något som sjelfva lukt-
organerne vämjas vid; pag. 414 der man un-
underrättas om det högst originella sätt, hvarpå
Författaren nattetid släckt en påbegynt vådeld;
och pag. 460, der en Lapps osnygghet heskrif-
ves midt under berättelsen om en måltid.
Man kan icke neka, att alla dessa ställen äro
i hög grad naiva. I Kellgrens tid hade dock
troligen ett arbete, hvari saker af ofvannämnde
beskaffenhet lika ohöljde influtit, icke i detta
skick vunniti pris i Svenska Akademien. Men
tiderna förändra sig. Svenska Akademien bör-
jar blifva mycket medgörlig. Med den all-
männa inflytelse på de estetiska begreppen man
förutsätter hos denna Akademi och med de
( fördomsfria exe mpel man har från det fordom
i litterära reglor så stränga Frankrike, skall
man ej heller förundra sig, om de vackra saker,
Hr L. så naift afmålar, en gång göras äskåd-
liga på vår teater eller åtminstone berättas
der. os