— måste Ni tillåta mig att säga några ord till varning och företal. Tro icke att, för det vi 82 en restauration till mötes, dh också oundleo e AR i . vikligen måste inträffa — eller att, om der inträffar, den blir finalen till Fransyska revolutionen. Den skulle kunna bli det — möjligheten deraf kan ej bestridas, fastän jag bekänner att jag anser det föga troligt; men det kan hända, att innan de sista förberedelserne till denna restauration hunnit slutas, få de Deputerade, till och med af rätta medelvägen, öppna ögon — får partiet Dupin se, att det icke finnes någon medelväg mellan Lafayette , Barrot och Maugin, och Bourbonernes dogmer, principer och agenter — och att om man går ifrån principerne för revolutionen 1830, så återstår för Frankrike ingenting annat än en ny revolution — eller den äldsta grenen af den dynasti, som i århundraden plågat och förtryckt nationen. Det kan också hända, att det ratriotiska partiet i Frankrike, när tiden nalkas då anhängarne af den fallna dynastien hoppas skörda frukten af sina intriger och bemödanden både inomoch utomlands, reser sig med stegrad kraft och till förnyade strider; och, understödt till och med af den mera upplysta delen af Dupinska partiet i Kammaren, åter proklame1ar foikets suveränitet och de populära statsinrättningarnes seger. Då skall man måhända ännu en gång få se barrikader, — då skola vännerne af qgvast-legitimiteten — ännu en gång förgäfves åkalla nationalgarderne och linietrupparne — och då skola Carlisternes och Rojalisternes förhoppningar komma på skam, och deras fruktan och farhågor upphöra, som nu i hemlighet. sucka öfver den förnedring ocn den uselhet, hvartill vi nedsjunkit. Jag säger således att detta visserligen är möjligt — men icke troligt såsom vi längre fram skola få se; men eftersom det är möjligt så kunna också de steg vi för det närvarande lagit mot en tredje restauration ännu hejdas. iMen om denna kraft icke utvecklas — om denna sammanstämmelse mellan de upplysta af Dupinrska partiet och patrioterne i Frankrike icke tillvägabringas; om denna patriotiska reaktion icke inträffar — och om, efter vi nu gå en restauration till mötes — denna restauration också verkligen kommer att äga rum så tro dock icke att detta blir slutet på revolutionen 1789, — tro ej att Frankrike håller till godo med Henrik V och hans afkomlingar, hå samma sätt som Ni åtnöjt er med ättlingarne af huset Brawnschweig; nej, var ötvertygad att Frankrike i en sådan händelse icke längre förtröstar på Kungar och Prinsar — utan blir, hvad det länge önskat blifva, en Europeisk Republik. När jag nu, såsom i detta bref säger Vi gå en restauration till mötes, så gör jag icke annat än framställer fakta i vår närvarande ställning — visar för det första möjligheten af en monarkisk upplösning — och att slutligen alla dessa bemödanden att hejda eller försvaga gången af 1799 års revolution, sådan den fortsattes 1830, måste misslyckas. Den äldre Bourbonska grenens restauration skulle blifva en nationalolycka. Frankrike kan kom