FR VS RK
FURST METTERN UICH,
(Ur en diplomats anteckningar).
Aldrig glömmer jag med hvilken otålighet j jag
vaktade den dag, då jag första gången skule
Presenteras för Fur st Metternich, en man för hvars
karakter verlden både har far håga och fruktan,
såsom ett väsen, med hvilket det är omöjligt
komma 1 beröring, utan att derigenom förlora
elicr. taga skada. Jag för eställde mig, att ehu-
ru ski :kligt han också vore i stånd hindra sitt
ansigte ifrån att afspegla själen, skulle jag dock
få tillfälle upptäcka ett och annat spår af den
kärlek för intrig, som utgör ett så starkt drag
i hans karakter. Jag gjorde mig likaledes den
föreställningen, alt få se en mycke et alfvarsam
Tysk, långsam och betänklig i sitt tal, något
förnäm i sitt väsen, och full af höga begrepp
om sin egen värdighet, karakter och betydet-
het... De flesta af dessa föreställningar visade
sig likväl vara ogrundade; ty då den efterläng-
tade stunden inträffade, blef min förvåning
stor, (jag måste tillstå det) att blifva införd
till en man af något öfver medelmåttig längd,
klädd på ett så enkelt sätt, alt man derom.
sk ulle kunna nyttja benämningen snygt: klä-
derne voro af de mera alfvarsarmia färger, och
icke tillskurna efter dagens niode, utan lärapa-
de efter personens växt och beqvämlighet, som
rv dem. I hans sätt att vara märktes för ingen del
hvarken det högtidliga jag väntade, eller den
vårdslöshet somliga statsmän allektera; — nej
de egs nskape or han för tillfället ville framställa,
voro öppenhet, vänlighet och. okonstladt vä-
sende.
Hans anle tsdrag voro uttrycksfulla, näsan
böjd, munnen follkomligt Tysk, och man såg
5
att hän hade hela sitt. ansigte in ikomligt isitt
våld; likväl; oaktadt all hans konst, tycktej ag
: J
mig finna i hans öga då och då ett uttryck
Länna 4 Me kk o
som förrådde kärlek till förstöltuing och intrig:
några af dessa tecken, dem naturen pre
och konsten icke fallkom igt
7
utp Tina.
Dea feinet från stolthet, den artighet och om-
fattande sjilsodin sa som han visade under sam-
talet, gjorde honom ganska angenäm. Han
talade om personer och saker; om litteratur
konst, som det syntes, med fullkomlig fri-
utan förbehåll, och med en öp spenhet
ighet i åsigter, som skulte hafva öf-
vertygat de fleste, att hvarje tania hon yttrade
kom från hans Själs innersta ötvertygelse. Men.
huru stor ock den lätthet, vänlighet och upp-:
märksunbet var, han visade i sitt umgänge,,
så syntes: mig likväl att en viss hastighet, som.
ibland stack fram i hans tal, och den nästan
öfverdriina skyndsamhet hvarmed han. Hade:
från eft ämne täl et annat, kunde gifva an-
ledning tro, att samtal i allmän pa och flyktiga :
ämnen i sjulfva verket voro besvärliga för dem.
hvars hela ärogi ighet var rigt vd på alt vinna
ett öfverväganude infly tande på styrck: sen af hvar-
je land i Europa.
Pe urst Metternich äger mycken, skarpsinnig-
het att bedömma kar: akt terer, till Ju vilka han ofta