obetydliga omständigheter. Jag påminner mig
en gäng elt samtal rörande litteraturens infly-
tande och åtskilliga litterära personer. der han
yttrade sig med mycken öppenhet, och slutade
med följande skämtsamma berättelse, Jag var
nyligen tillsammans med en person, som verlden
kommit öfverens om att anse för en stor bi-
bliograf, men jag började snart misstänka, att
hans hufvud icke var besväradt med stort me-
-ra af de böcker han beskref, fördömde eller re-
kommenderade, än hvad som stod på titelbla-
den. Men, eftersom verlden hade varit så libe-
:ral och artig mot honom, beslöt jag att icke
vara sämre och tog honom alltså för det stora
litterära orakel man sagt honom vara. Jag
adrog icke i betänkande att begära af honom
alla de upplysningar jag behöfde, och satte ho-
nom på prof, så mycket mina ringa insigter
medgaåfvo, hvarvid det visade sig att förhål-
landet var sådant jag gissat. Han förhöll sig
dock som en man af takt och slughet, ty han
stannade ett stycke bakom sällskapet, synbart
förlägen, under; förevänning att knyta sitt. sko-
band, och då jag såg detta, sade Fursten, för-
stod jag manövern, och lemnade honom i be-
sittning af hans stora kunskapsförråd, utan ati
vidare falla honom besvärlig.
Fursten gaf sig ut för att med passion älska
musik, och ingick i kritisk - granskning af nå-
gra de mest ryktbare kompositörers förtjenster:
men som jag sjelf-förstod ganska litet af detta
ämne, kunde jag icke uppskatta sanningen el-
ler värdet af hars omdömen. Såsom statsman
ligger han icke djupt; hans insigt i styrelse-
konsten är icke grundad på den rena och om-
fattande kännedom af menniskans natur, hen-
nes passioner och behbof i samhällstillståndet
och de bästa medlen att befordra och gifva
utveckling åt hennes frihet och lycka, hvil-
ken hos somliga statsmän, både i äldre och
nyare tider, visar si9i all sin skönhet och
glans. Nej, han är på sin höjd endast
diplomat. — en blott underhandlare — gan-
ska fin i sin politik, ganska skicklig i
i förställning, och till den gradälskare af if-
tris, att han skulle föredraga att vinna sitt
ändamål genom en kedja af invecklade under-
handlingar och diskussioner, helre än att upp-
nå de? genom ett enkelt, rakt, öppet sätt att gå
tillväga, fastän valet mellan båda stod honom
fritt. Han beundrar, upprätthåller och utvid-
gar med förvånande kraft det gamla diploma-
tiska system, som ursprungligen föreskrvifver sig
från Frankrike, och sedermera med sin dub-
belhet och slughet smittat hvarje hof i Europa.
Detta usla och bedrägliga. sätt att underhandla
har nu fått en svår stöt, från hvilken Het san-
nolikt aldrig mera hämtar sig, genom den mera
manliga, öppna och ärliga politik, England och
Frankrike börjat antaga, och som skall vinna
framgång, i proportion som sanning, ärlighet
och rältvisa sammansmälta: i dess grundval.
Slipadpolitik, säger Burke, har alltid åstad-
kommit förderf. Oförfalskad upprigtighet är en
helande och sammanbindande princip.
Då en menniska en gång. snärjt sig in i fal-
ska principer; skall bon finna sig DBunden af
fjettrar, starka:som diamant, dem hon förgäfves
samhet, skapande particr i staten,
de frön -till tvedrägt och elände bland folket,
Dessa äro skäl för bibehållande af godtyck-
lig makt, som kunna synas sällsamma och o-
troliga hos en sådan man, som Furst Metternich;
men det förhåller sig verkligen så; och de som
tro att han är en öppen och oförställd mot-
ståndare af utvidgningen af politisk frihet, eller
en öppen försvarare af godtycklig magt, en-
dast derföre att den är godtycklig, äro failkom-
ligt obekanta med slugheten af hans karakter,
och den välvilja han önskar att den måtte vi-
sa sig äga inför menniskornas domstol,
Om personer, som tänka så om Furst Met-
ternich , finge höra honom bestrida en sats, iunefat-
tande fråga om utvidgande af politisk frihet,
så skulle de tro att hans: själ vore genomträngd
af de ädlaste känslor, som tillhöra vår natur;
då deremot, i sjelfva verket,, känsla icke har
det ringaste att göra med hans politiska sy-
stem, om hvilket man med sannitig kan säga
det sväfvar om hufvudet, men kommer aldrig
nära hjertat.? Han försäkrar sig vara benägen
att understö lja alla åtgärder man kan föreslå
för mensklighetens välgång och lycka — lik-
vist alltid med det förbehåll att man gör tyd-
igt för hans omdöme, att de äro lämpliga.
Lämpliga I — ja deri ligger knuten:? — då
Iet är fråga om hvad som är lämpligt, har
hvarje menniska rätt att ha ett eget omdöme,
och rigtigheten deraf står i förhållande till he-
dern i hennes tänkesätt. I sanning — det lämp-
liga är en slug uppfinning af slipade logiker,
och ett stålpansar för politiska hycklare: man
har sagt ganska rigtigt, den verkliga faran för
friheten är då den plockas: sönder bitvis, och
derföre, att det är lämpligt.
Denne konsterfarne diplomat har att tac-
ka sin uppmärksamhet att behaga andra för en
stor del af sin framgång, öck han har ofta dra-
git många under sin fana, innan de märkte att
han behöfde dem. Han är: allfvarsam med den
allfvarsamme, glad med den glade, med den
liflige, är han lifliz, och för den som är trög till
själen, men har förstånd, kan han visa sig som
dess sannskyldiga motbild — ett säkert. medel
att intaga honom tillsin fördel. En gång del-
tog han i ungdomslekar med en ung gvef-
e, af hvars fader han då behöfde några tjen-
ster;: och, hans lätthet, olik andra lätta ting,
hade ansenlig vigt, ty den uppmärksamhet en
så högt uppsatt man visade sonen gladde fad-
rens hjerta, och gjorde att man ej behöfilc
länge bedja honom samtycka till Furstens för-
-slag.
Bemödandet att förekomma spridande af
:politisk odling inom Österrikiska monarkien har
varit. oupphörligt, vaksamt, och, man måste
stillstå ) det, lyckats bättre än man kunnat för-
moda, då man besimnar det Hberala partiets
verksamhet, ihärvdighet oeh skicklighet. Mäg-
tist understödd af det Katolska presterskapet,
och biträdd af det mest fållkomliga och ar-
gusögade spionerisystem, (undantagande Inqvi-
sitionens som: tjenat det till förebild) som nån-
1
sin uppfanns af förställningen och slucheten,
i
or
3
N
84
o
ar
1
- Ve
verka och förhiedra alla rådslående folkförsam-
lingar, såsom hämmande för styrelsens verk-
ch utsåen-
manade dem. till. en
man skall tro, från
folket, utan ifrån
okunnighet om rä
fruktan för att unc
ÄRE
POSTS
Utländska posten
gouen, medförde t
den 3. dennes, Lon
ull den 30. Januar
ter.
Parlamentet öpr
Omkring en qvart
Lord-Kansleren, G
mond, Markis Lanc
Lord-Kanslern förk
sjelf skulle öppna
hans budskap att
Brougham höll följ:
Mylords och G
Jag har uppdrag
rätta Er, att så sne
ull parlamentets ör
Maj:t sjelf infinna s
kerna till Ert samr
M. Hrrl af Under
J hafven att- föret
skrida till val af c
Thorsdag presenters
hålla Konungens. be
Härpå afträdde I
de sednast utnämnd
varande.
: Underhusets: Led
samlade till större a
ett parlaments öpna
Ordförande föreslogs
Ordföranden, Sir M
stöddes af Sir Franc
sig emot honomaf.
redan hade en pens
(Speaker). och föres
ton, som: likväl: afsa
Hr: OConnel yrk
sionen fortfor ännu
Från Hegg hafvi
27 anländt med ett
Ministern i London.
ra af tillfredställan
principen erkänner
och att spörrningen
fartyg, endast innefa
regeringars åtgärd sc
bargo på de. Hollän
Den sednaste nyl
irländska Frivilliges
Januari: på Spanumå
hvarvid OConnel
dem, hvari han up
frivilliges: förtjenster
E
Journal de Comr
under d. 7 Jan, att
låg segeifärdig att i
väderlek inträffade...