denna gång skall du ej undkomma mig). —
Våra vapen sönderbrötos, och vi rusade mot
hvarandra, för att med brottning afgöra tve-
kampen. Han var starkare, men jag deremot
vigare. Efter några ögonblick var jag öfver-
vunnen; han hade trängt mig till hrädden af
brådjupet; jag såg mig om och fann mig blott
ett steg från den förfärliga afgrunden; Diavolo
upprepade med sin förfärliga stämma: Questa
volta, scelerato — — Mina känslor vid detta
tillfälle kunna E) beskrifvas; kallsvetten stod
på pannan, Jag skulle dö, men han lefva,
och under ett hånskratt se mig störta från
klippa till klippa, och på hvarje sådan qvar-
femna spår af mitt blod. Nej, sade jag till
mig sjelf, jag vill ej dö ensam! Ånnu en gång
samlade jag mina yttersta krafter, omfattade
honom med båda armarna, och släpade mig.
med honom till branten; han ville väl slita
sig lös, men det var för sent, ty en våld.am
svängning å min sida gjorde att vi förlorade
jemvigten, och började rulla utföre hårdt slit-
ne i hvarandras armar. : Det var förunderligt
att vi ej krossade våra hufvuden mot träd-
stammarna, och att de framskjutande stenarne
liksom veko undan för oss; kortligen, vi rul-
lade i flera minuter. Det var en gruflig be-
lägenhet; oskiljaktig från min fiende den jag
ständigt fasthöll, förekom det mig, som om
himmel och jord vände sig omkring mig, jor-
den rå och vild, himmelen ren och förgylld
af den uppgående solen. Jag såg än den en:
än den andrä; och för hvarje gåvrg med ny
glädje eller smärta; jorden sårade, himlen tvö-
stade mig; det var rosor och törnen, blommor
och gift om hvartannat. Slutligen störtade vi
i Truto, och den första våg skiljde oss.
Mina krafter voro uttömda af den häftiga
och långsamma striden, och jag lät mig föras
af vågorpa, utan något bemödande att genom
simning rädda mig. Några af mina lands
män, som marscherade förbi, igenkände mig
och drogo mig i land, hvarefter jag fördes
till mitt tält, derjag straxt föllien djup sömn.
Vid mitt uppvaknande berättade man mig,
att Fransmännen tagit Ascoli. Då jag med
min trupp hade klättrat uppföre den brant:
sidan af berget, hade en annan korp: upp-
stigit på den vanliga vägen, och kommit mit!
folk till hjelp. Striden blef snart afgjord,
oeh Italienarne drogo sig tillbaka inom fast-
ningen. En deputation från invånarne öfver-
lemnade den på vilkor, att hela besättningen
med undantag af Fra Diavaolo och hans röf-
varetrupp — ty detta var General Monviers fasta
beslut — beviljades fritt aftåg. Röfrarne öfver-
lemnades således åt Fransmännen, och sedan
de af en krigsrätt blifvit dömde till döden,
utsattes exekutionen till följande dagen.
Jag fick kommandot öfver den trupp, som
beordrades att arkebusera röfrarne, Då jag
nu såg Fra Diavolo framför mig och i hans
ögon läste samma djerfva, bånande trots, som
vid Mariettas mord och förra dagens tvekamp,
vaknade i min själ minnet af alla hans brot!;
jag tänkte på Marietta, på Richard, och kun-
de icke afhålla mig från detta utrop: qguesta
volta, scelerato, non mi escaperai!
Ta MA a av og PA man AaAnmharnad Af AM