denna gång skall du ej undkomma mig). — Våra vapen sönderbrötos, och vi rusade mot hvarandra, för att med brottning afgöra tvekampen. Han var starkare, men jag deremot vigare. Efter några ögonblick var jag öfvervunnen; han hade trängt mig till hrädden af brådjupet; jag såg mig om och fann mig blott ett steg från den förfärliga afgrunden; Diavolo upprepade med sin förfärliga stämma: Questa volta, scelerato — — Mina känslor vid detta tillfälle kunna E) beskrifvas; kallsvetten stod på pannan, Jag skulle dö, men han lefva, och under ett hånskratt se mig störta från klippa till klippa, och på hvarje sådan qvarfemna spår af mitt blod. Nej, sade jag till mig sjelf, jag vill ej dö ensam! Ånnu en gång samlade jag mina yttersta krafter, omfattade honom med båda armarna, och släpade mig. med honom till branten; han ville väl slita sig lös, men det var för sent, ty en våld.am svängning å min sida gjorde att vi förlorade jemvigten, och började rulla utföre hårdt slitne i hvarandras armar. : Det var förunderligt att vi ej krossade våra hufvuden mot trädstammarna, och att de framskjutande stenarne liksom veko undan för oss; kortligen, vi rullade i flera minuter. Det var en gruflig belägenhet; oskiljaktig från min fiende den jag ständigt fasthöll, förekom det mig, som om himmel och jord vände sig omkring mig, jorden rå och vild, himmelen ren och förgylld af den uppgående solen. Jag såg än den en: än den andrä; och för hvarje gåvrg med ny glädje eller smärta; jorden sårade, himlen tvöstade mig; det var rosor och törnen, blommor och gift om hvartannat. Slutligen störtade vi i Truto, och den första våg skiljde oss. Mina krafter voro uttömda af den häftiga och långsamma striden, och jag lät mig föras af vågorpa, utan något bemödande att genom simning rädda mig. Några af mina lands män, som marscherade förbi, igenkände mig och drogo mig i land, hvarefter jag fördes till mitt tält, derjag straxt föllien djup sömn. Vid mitt uppvaknande berättade man mig, att Fransmännen tagit Ascoli. Då jag med min trupp hade klättrat uppföre den brant: sidan af berget, hade en annan korp: uppstigit på den vanliga vägen, och kommit mit! folk till hjelp. Striden blef snart afgjord, oeh Italienarne drogo sig tillbaka inom fastningen. En deputation från invånarne öfverlemnade den på vilkor, att hela besättningen med undantag af Fra Diavaolo och hans röfvaretrupp — ty detta var General Monviers fasta beslut — beviljades fritt aftåg. Röfrarne öfverlemnades således åt Fransmännen, och sedan de af en krigsrätt blifvit dömde till döden, utsattes exekutionen till följande dagen. Jag fick kommandot öfver den trupp, som beordrades att arkebusera röfrarne, Då jag nu såg Fra Diavolo framför mig och i hans ögon läste samma djerfva, bånande trots, som vid Mariettas mord och förra dagens tvekamp, vaknade i min själ minnet af alla hans brot!; jag tänkte på Marietta, på Richard, och kunde icke afhålla mig från detta utrop: qguesta volta, scelerato, non mi escaperai! Ta MA a av og PA man AaAnmharnad Af AM