CUT KAN 9 ULVytE I VIT CAR TULL Svul Uu HEAT
på ett hårstrå. Blixt och dunder på en sekund
Våra soldater kröpo ihop, och sökte sky-
la sig under små utskjutande klippor, för att
undkomma stenmassan, som en och annan gång
hämmades af buskar och stenar, men derpå
så mycket våldsammare banade sig väg nedåt.
Geveralen hade sagt, att den som trotsar
döden, betryggar sitt lif, men att den som
fruktar den är säker om sin undergång. Detta
besannas ofta på slagtfältet. Bredvid mig
klättrade en ung man, hvilken syntes mera
skapad för balnöjen än krutrök. Han hade
nyss kommit till Ancona med rekommenda-
tionsbref , och fick genast som sergeant inträ—
de i tjenstgöring. Denna yngling gret som ett
barn, och kunde ej röra en lem. Just denne
träffades af den nedrasande stener, nedkasta-
des och krossades, mot en annan klippa.
Omkring tjugo man fingo på detta sätt sin
banez; ändtligen ramlade stenmassan ned i
Truto, hvars vatten härvid fräste högt upp:
Nu hörde man ej något buller, undantagan-
des från dem, som fått er arm eller ett ben
krossadt. Vi lyssnade uppmärksamt i fruk-
tan att ännu ett stenblock kunde nedvräkas
och tillintetgöra oss alla, men nattens tystnad
afbröts ej mera. Då fördubblade vi mod och
krafter för att klättra ända upp, och ankom-
mo just i dagningen till den öfversta platåen.
Denna platå låg omkring 600 steg från sta-
den och var icke besatt. Vi erforo sednare
att en post stått der, hvilken, då han på af-
stånd hörde ett misstänkt buller, förorsakadt
af vårt uppklättrande, nedvräkt stenblocket,
och ilat till Ascoli för att göra allarm. Vi
togo slätten i besittning , formerade fyr-
kant och väntade nu, med ett af den öf-
verståndna faran stålsatt mod, på hvad kom-
ma skulle. Efter en stuud framryckte Itali-
enarne efter gammal vana under höga rop:
Vi stodo stilla och fulle af mod, tonen öfver-
tygade att det gållde våra lif, och att vid
mirsta fel i försvaret, vi skulle vara förlo--
rade. — Striden öppnades med skott, men
fortsattes sedan med sabeln och bajonet-
ten. — Italienarne voro dubbelt så mån-
ga till antalet, och medförde några kanoner,
hvilka rubbade vår fyrkant, och dem vi ej
på samma sätt kunde besvara. Man måste
tillstå att de slogos med en bårdnackenbet och.
ett mod, som jag ej tilltrott dem; slutligen lyc-
kades det dem att tränga oss tillbaka till bran-
ten, hvarifrån viej voro, längre borta än tjugo
steg. Vi förtviflade om segern, och sågo oss .
redan på förhand nedstörtade af de allt mer
påträngande Italienarne. Jag var utom mig.
Alt dö öfvervunnen, att dö utan att ha ut-
rättat något för mitt fädernesland — denna
tanke bragte mig i raseri. Jag ropade till mina
kamrater att hålla stånd, och. samlade mina
sista krafter; med värjan 1 banden störtade jag
mot fiendernes främsta leder. Kapten! ro--
pade mina trogna soldater, vik tillbaka; Ni
möter en säker död! och i samma ögonblick
mottog min sergeant ett sabelhugg, som var
DH)
mig ämnvadt, och sönk blödande tull jorden.
Nu såg jag en Italiensk avförare tränga fram
. . a ev 1. 1 2