gatan Pergola höljd i dimma, och Richard
var af samma växt som jag, derföre bade
Fra Diavolo tagit miste om personen. Så
snart jag var i stånd att fatta en redig tanke,
störtade jag efter mördaren, ty i första ögon-
blicket stod jag utan rörelse liksom tväffad af
åskan; men han hade vunnit ett betydande
försprång; redan vid slutet af gatan var han
försvunnen ur sigte, och i nattens hemska
tystnad hördes icke annat ljud än min olyck-
lige väns rosslande, som sönderslet mitt hjer-
ta. Jag vände genast tillbaka till honom,
och ropade på hjelp. Man skyndade fram
med en lanterna, och jag såg nu, tyvärr, att
Richards död var säker; mordvapnet hade
trängt djupt in i hjertat, blodet frusade ut i
strömmar, och han vältrade sig omkring i
dödskampen. Jag ropade honom väl tjugo
gånger med de ömmaste namn, jag kysste
hans händer; fuktade dem med mina tårar,
och bad honom förlåta mig allt; nen han
kunde endast matt trycka min hand, och or-
den: lef väl och hämna mig! — voro hans
sista. i
Olycklige vän! Jag har djupt sörjt och he-
gråtit din förlust. — Hvilket olyckligt öde
hvilar öfver mig! Jag älskade en qvinna,
och min kärlek kostade henne lifvet; jag äg-
de en vän, för hvilken jag skulle gifvit mitt
lif, ja äfven min militäriska ära; och en dolk
som var mig ämnad, träffade hans bröst. —
Det är för mycket. — Jag har mycket att
bämnas.
Korrt derefter stupade min Kapten i en
strid mot Ryssarne. Jag blef hans efterträda-
re, och fick min andra epaulette, för hvilken
jag dock mest hade att tacka min vän, ty
tanken på hans öde och begäret att hämnas
gåfvo mig mod och vild djerfhet att ut.när-
ka mig framför andra i striden. Med öfver-
lefvorna af mitt regemente stötte jag till Ge-
neral Monnier, hvilken då var stadd i belä-
gring af Ascoli, och afgaf min rapport. Han
beklagade min tappre Kaptens död, och be-
römde mitt mod. Jag förtjenar icke detta
beröm , svarade jag, ty hämnden ledde mig;
en min vän lönnmördades i mina armar i
Ancona; jag stridde af förtviflan, jag sökte
döden och lifvet var min afsky.
Ni söker döden? återtog han, det är
just rätta medlet att lefva länge. Det har
jag sjelf väl tjugo gånger sett; jag talar af
erfarenhet. Äfven jag var en gång ung, hade
mina sorger ock sökte döden, och nu ser Ni
att jag ännu är vid if. Farväl Kapteu,! mor-
gon bittida klockan. tre storma vi, och jag
lofvar Er, att vi före solens nedgång ha för-
drifvit fienden ur Ascoli. Adjö!?
Ascoli ligger på en höjd, vid hvars fot
floden Truto flyter. Följande morgonen gingo
vi på en i hast hopfogad brygga ötver flo-
den, och klättrade tyste uppföre den branta
klippa, på hvilken staden är bygd. Det fanns
val en spiralformig väg, som ej var så brant,
men den var besatt med förposter,. och vi
tordes ej välja den, för att ej förorsaka al-
larm hos garnisonen , hvilken i denna bändel-
se gjort utfall och kiossat oss med nedvräkta
FI a I a FO a 1 FRE I Ad a