gaste och mest bevisande i Förf. såkallade be-
vis? År icke det den rent subjectiva, eller
Förf:s fullkomliga vantro på Homöopathiska
imedels verksamhet? Så synes mig; ty i detta
skälet ligger åtminstone något verkligt, om just
icke stödt på erfarenhet, och ett nekande af
exa för djupa insigter så allmänt värderad per-
son, bör alltid äga bland allmänheten en viss
vigt. lHivad åter vederläggandet af detta
beträffar, så får jag endast upprepa vår
stora - Mästares uppmaning till alla ve-
derparter; Gör det efter, men noggrannt
efter mina föreskrifter. Detta är den enda
och riktiga utvägen: ty såsom Homöopathien
är en Empirisk Vetenskap, så är också erfa-
renheten dess enda och laga domstol, och en-
dast genom, med omsorg och rena försök sam-
lad, erfarenhet kan man dömma, om den är
sann eller ej, men ej derigenom, att den, på
förhand pröfvad, dömmes till absurditet. Det-
ta sednare hafva oräkneliga personer redan för-
ut gjort, och krystat många lärda hjernor, u-
tan att ändå hafva bjelpt sanningen en enda
decilliondels tum fram eller tillbaka. Föröf-
rigt finnas många vetenskapliga grunder för
Homöopathien, men dessa må sparas till dess
andra grunder, än subjektiv vantro, åberopas.
Likvisst må några spörjsmål tilläggas.
(Forts. e. a. 2)