Hela ALUUC ldkKdA UL TOP bcClanAetgnet och In tygens underskrifvare för ansvarighet, om de producerades för annan domstol än allmänna opinionens, som det för denna gången sker: hvilket förra troligen skulle kunna låta sig göra då Tryckfrihets-Förordningens 3:dje S:s t1:te och 12:te momenter ännu äro gällande, som handla om angripelser mot enskild mans horgerliga namn och rykte, och om vrängda framställningar till allmänheten. Att citationen af dessa momenter, om hvilkas innehåll Herr Prosten bör påminnas, icke är origtig för ämnet, upplyses genom nedanstående granskning af dess, på vinst och förlust utkastade utlåtelser, och i synnerhet af innehållet uti dessa, troligen af Herr Prosten sjelf bemedlade, om ej rent af författade intyg: hvilkas nskaffande, i förbigående sagdt, kunde förutälta förmodad mindre trovärdighet, hvilket, sa till vida, ej bör ogillas, Intyget Litt. ÅA. Om det icke är åstadkommet till styrka för Herr Prostens äldre hufvudbevis för hungersaöden, så intygar det ingenting; ty med huru od årsväxt som helst, och i den bästa landsart, kan alltid något enda enskildt hushåll finnas uti de uslaste vilkor, sådane som torparen Bågs, utan att deri ligger något bevis för allmän hungersnöd. — Interessant vore att få veta, huru många af de 6,000 brödkakorne Båg bekommit af sin nöds förkunnare, Litt. B. am nöden i Odensala och Thorva!la byar, innehåller ren osanning. Också har den, som fabricerat detsamma, varit slug nog att af 3 underskrifter taga 5 från andra byar. Att 19 hushåll der lifnärt sig af bark är så mycket mer falskt, som ingen menniska kan hållas vid lif med bark, utan tilsats af mjöl; men för emphascns skull, har väl af barkbröd eller af bröd utaf mjöl med tillägg af malen bark, helt kort blifvit bara bark, och det för ännu större vigt, under förflutna vinterns hvilket redan tillkänmager detta intygs oriktigbet, — Det torde härvid vara nödigt att bestämma betydelsen af det ekonomiska skräckordet: barkbröd, sådant det brukas i Jemtland, för dem som ej känna detsamma. Jemtlands invånare af arbetsklassen — ganska få undantagne, om de finnas — hafva aldrig bakat och baka aldrig sitt bröd, äfven vid bästa årsväxt, af rent eljer oblandadt kornmjöl, ehuru svagare till föda än mjöl af råg, hvilken ganska obetydlist sås och växer i orten. Mjölet till bröd males af slökorn eller, som det hör kallas, småkorn och brödråd, hvilket de flesta år är mycket dåligt, och ändå tillsättes med malna agnar, som affalla vid tröskningen; det mera strida kornet användes till gröt, biänvin, dvicka, julbröd m. m. När nu frost och kalla somrar, som här så ofta infalla, dels skada kornet, dels hindra det att mogna, och qvantiteten af det vanliga svaga brödämnet således förminskas, brukar Jemten tillägga bark, med hvilken sålunda förfares: endast den inre hvita safven, innehållande barken, merendels af tall, tages, torkas och förmales till