Hela ALUUC ldkKdA UL TOP bcClanAetgnet och In
tygens underskrifvare för ansvarighet, om de
producerades för annan domstol än allmänna
opinionens, som det för denna gången sker:
hvilket förra troligen skulle kunna låta sig
göra då Tryckfrihets-Förordningens 3:dje S:s
t1:te och 12:te momenter ännu äro gällande,
som handla om angripelser mot enskild mans
horgerliga namn och rykte, och om vrängda
framställningar till allmänheten. Att citatio-
nen af dessa momenter, om hvilkas innehåll
Herr Prosten bör påminnas, icke är origtig
för ämnet, upplyses genom nedanstående gransk-
ning af dess, på vinst och förlust utkastade
utlåtelser, och i synnerhet af innehållet uti
dessa, troligen af Herr Prosten sjelf bemedla-
de, om ej rent af författade intyg: hvilkas
nskaffande, i förbigående sagdt, kunde förut-
älta förmodad mindre trovärdighet, hvilket,
sa till vida, ej bör ogillas,
Intyget Litt. ÅA.
Om det icke är åstadkommet till styrka för
Herr Prostens äldre hufvudbevis för hungers-
aöden, så intygar det ingenting; ty med huru
od årsväxt som helst, och i den bästa lands-
art, kan alltid något enda enskildt hushåll
finnas uti de uslaste vilkor, sådane som tor-
paren Bågs, utan att deri ligger något bevis
för allmän hungersnöd. — Interessant vore att
få veta, huru många af de 6,000 brödkakorne
Båg bekommit af sin nöds förkunnare,
Litt. B.
am nöden i Odensala och Thorva!la byar,
innehåller ren osanning. Också har den, som
fabricerat detsamma, varit slug nog att af 3
underskrifter taga 5 från andra byar. Att
19 hushåll der lifnärt sig af bark är så myc-
ket mer falskt, som ingen menniska kan hål-
las vid lif med bark, utan tilsats af mjöl;
men för emphascns skull, har väl af
barkbröd eller af bröd utaf mjöl med
tillägg af malen bark, helt kort blifvit
bara bark, och det för ännu större vigt, un-
der förflutna vinterns hvilket redan tillkän-
mager detta intygs oriktigbet, — Det torde
härvid vara nödigt att bestämma betydelsen
af det ekonomiska skräckordet: barkbröd, så-
dant det brukas i Jemtland, för dem som ej
känna detsamma. Jemtlands invånare af ar-
betsklassen — ganska få undantagne, om de
finnas — hafva aldrig bakat och baka aldrig
sitt bröd, äfven vid bästa årsväxt, af rent el-
jer oblandadt kornmjöl, ehuru svagare till
föda än mjöl af råg, hvilken ganska obetyd-
list sås och växer i orten. Mjölet till bröd
males af slökorn eller, som det hör kallas,
småkorn och brödråd, hvilket de flesta år är
mycket dåligt, och ändå tillsättes med malna
agnar, som affalla vid tröskningen; det mera
strida kornet användes till gröt, biänvin, dvic-
ka, julbröd m. m. När nu frost och kalla
somrar, som här så ofta infalla, dels skada
kornet, dels hindra det att mogna, och qvan-
titeten af det vanliga svaga brödämnet såle-
des förminskas, brukar Jemten tillägga bark,
med hvilken sålunda förfares: endast den in-
re hvita safven, innehållande barken, meren-
dels af tall, tages, torkas och förmales till
-