Article Image
och alt ett sådant icke i brottmål har samma bindande verkan, som en formlig bekännelse, är tydligt, enär denne, enligt 36 8 17 Kap. RättegångsBalken måste ske inför Rätta, för att ega bindande kraft. Jag skulle alltså, äfven om jag påtagit mig brefvets författande, haft rätt att inför Domstolen återkalla berättelsen om de tänkesätt, som deruti äro nämnde, och hade derjemte alltid haft den anmärkningen öppen, att innehållet tydligt visar, det samma tänkesätt förblifvit overksamme och icke öfvergatt till stämplingar med den person, som de skolat åsyfta. , i Jag har sökt visa, att det omförmälda samtalet i Wien år 1829, angående endast oskyldiga ämnen, hbvarken enligt Lagens mening eller ord kan anses straffbart; jag har sökt visa, att min yttrade önskan att träda i utrikes tjenst ej eller kan anses som en öfverträdelse af lagarne; jag har sökt visa, att brefvet af den 3 Juli i och för sig sjelf hvarken utgör något brott eller något bevis -— hvilket sednare Hr Advokat-Fiskalen sjelf synes medgifva; och jag har äfven visat att innehållet af samma bref lemnar mera skäl att betvifla än alt antaga verkligheten af en sammansvärjning. Det återstår alltså den sista frågan: huruvida den felande bevisningen på den misstänkta sammansvärjniagen bör, på sätt Hr Advokat-Fiskalen yrkat, ersättas genom mitt inspärrande till bekännelse på någon af Kronans fästningar? Såsom grund för detta ovanliga påstående har man åberopat ett Dekret af Konung Gustaf den 4 Adolf, dateradt den 22 Mars 1803, hvaruti nämnes om straffens skärpande utöfver Lagen? och om de Kgl. Hof-Bälternes åliggande att, då sådant inträffar, förtiga att det skett med Konungens bifall — med mera i samma anda. Om detta, från envåldstiden härrörande, Konungabref ännu kan anses fullständigt gällande, torde man deck åtminstone medgifva, att dess tillämpning måste ske med yttersta varsamhet. Oförvunna medborgares inspärrande på bekännelse är en åtgärd som — man må betrakta den huru som helst, — till sitt väsende icke är annat än tortur. Samma effekt, som man fordom sökte vinna genom de kroppsliga smärtorne, skall nu aftvingas genowm sönderslitandet af de känslor som fästa :menniskån vid sammanlefnaden, vid friheten, vid föremålen för dess ömhet och vård. Det är väl sannt, att denna stränga åtgärd endast får användas mot dem som äro 1 det närmaste öfsertygade; men samma vilkor gälde ju äfven för den kroppsliga torturen, utan alt derföre göra den mindre förhatlig. oo Att det nyssnämnda Kongl. Breefvet fortfar att användas i Lagskipningen, är väl bekant genom de olyckliga varelser, som på en och annan af Rikets fästningar bortiyna under långa år, för alt, afskiljde från menskligt umgävge, förmäs till bekaunnelser af brottAtt en grof förbrytare, öfverlemnad ensam Åt sitt medvetande och afsöndrad från allt som kan döfrva dess röst, bör desto förr duka under för samvetet, — är cen reflexion , som onekligen innebär mycken sanning; men besynnerligt är det dock, alt erfarenheten så sällan ger bekräftelse deråt. Denna bevisningsmetod medför sällan8 åsyftad verkan, och der art af tortur den innefattar, bar säledes ieke eng det skäl för sig, att vara verksam, I alla häns delser måste emedlertid dess rättsenliga användande förutsätta att sjelfya brottets verklighet är wtan all tvifvel, och att ovissheten endast angår subjektet, Man måste veta att en gerning existerar, som kan plåga den anklagades samvete, innan man, för alt öfverlemna honom åt dess verkningar, dömer till frihetens förlust, Då ett mord skett, ligger brotlet för ögonen, och undersökningen åsyftar endast att träffa banemannen. I dylika mål kan möjligtvis det ifrågakemne tvångsmedlet med något skäl användas; men helt annat är nu förhbållandeta ty att en sammansvärjning fiunes cHer funnits! är jusk det som är ovisst, och icke blott ovisst, utan osantolikt. Och vore det tillständigt i ett land, der det talas om personlig fribet, att insälta en oförvunnen på bekännelse, innan man säkert yct, om det finnes något att bekänna eller ej? Jag tror mig äga fullt skäl att bestrida den föreslagna våldsama åtgärden emot min personliga friAN -Am -ss a .

19 januari 1833, sida 3

Thumbnail