Re Nr LAR Vv PA Ty et
en fästning och hålla henne der såsom en gis-
lan, till dess Frankrikes inre och yttre lugn
hade blifvit helt och hållet be fästadt, men det-
ta förslag hade Komitcen visat tillbaka, eme-
dan det skulle kasta ett svårt ansvar på Ka-
maren. Alla dessa petitioner voro af ensamme
personer. I afseende åter på dem som voro
undertecknade af flere, anmärkte Hr Sapey, att
det vore omöjligt alt verificera uppgifternas äkt-
hel; nästan alla tycktes vara af samma hand.
Berättaren föreslog slatligen, alt Kamaren icke
skulle befatta sig med hela frågan, utan lägga
petitionerne ad acta.
En af Ministrarne, Fertigen af Broglie, tog
härefter till ordet: Han skattade sig lycklig,
att kunna lem ma några upplysningar öfver ett
föremå!, som i högsta grad mtiresserade Fronk-
rike, ja! hela Europa. I följd af Juliordon-
nanserna bade Kamrarne förklarat Carl X. och
hans ätt thronen förlustige; de ville derigenom
bevisa, alt Erankrike iche tillhörde någon an-
nan än sig sjelf. Carl X. förvistes från Frank-
vike, likvöl under iakttagande af en behörig
konsideration för hans person. Då Carl is
Ministrar derefier stölldes för rälta, hade man
sagt, alt antingen Kungen eller! Minmistrarne
hade skulden för statskuppen; var Kungen
den brotUslige, så vore han redan straf-
fad, och då borde icke Ministrarne straf-
fas för samma brott. Det oaktadt hade
Pärskammaren dömt Ministrarne; men Kama-
ren måste göra en serskild lag för alt komma
till detta mål, och den gjorde det äfven. Häri
hade man en anvisning, hvad nödvändigheten
Böd att irkttaga; och nödvändigheten vore den
rttersta grundrege In för alla åtgärder, som be-
träffade samhället, och hvarvid man icke be-
hörde hafva alseende på annat än moralen och
rättvisan. Nu vore frågan: hvad hade Frank-
rike att iakttaga i afs. på medlemmarna af den
afsatia Kunga-familjen. Jag svarar då, sade
talaren, ingenting annat, än det är skyldigt ati
jakttaga äfven emot sina fiender, ty denna
rätt står i visst afseende utom gränsen för cen
vanlig lagtillämpning. Frankrike, som förkla-
rat dess medlemmar för sina fiend er, har rätt
att afväpna dem, och sätta dem nr st: And att ska-
da; men det vill ingalunda öfvericnina dem åt
schavotten. Hertiginnan af Berry har, förklädd.
och under falskt namn, kommit till Frankrike, för
att upptända inbördes krig. Kunde vål Be-
germgen skicka henne tillbaka till hennes släv-
tingar, då den visste, att hon åter snart skulle
vända tillbaka till Frankrike; nej, vi måste på
eget ansvar hålla henne i fängelse för att före-
komma utgjutande af Fransy Skt blod. Men den
måste tillika söka en autorisation hos Kama-
ren till vidare åtgärder, då de befintliga la-
garne icke galve något användbart strail vid
handen. Hvad ville man i öfrigt med Herti-
ginnan? Ville man hafva hennes hufvud? Nej,
det ville man icke, oaktadt en mängd olyckli-
ga för hennes skull blifvit öfverantvardade ät
döden eller bojorna. Man ville blott hafva en
dom, man ville, om han så fick uttrycka sig,
blott hafva en högtidlig komedi (Häftigt Lt al
brott af knot från flere sidor.) Ministrarnes
pligt vore endast, att sörja derför, all landets