ar bi-
h bä-
rskildt
artikel
läsares
sljande
hvaraf
t, un-
landet
ngrar-
dradet
ne nu
a fing-
s ren-
irdeles
n blef
os på
nterna
bordet
länge
några
a kött
ne. I
nackad
äldre
ärfda
hvilka
många
os al-
;:s och
AA ännan
a till-
yngre
ne alt
en be-
öfver-
a Sig-
venhbel
tio år
tidens
(entligt
länge
att lö-
slac-
ningar.
vit sin
år 1770
araply,
och att
, bade
ov—
tschäs-
ret, e-
minsk-
Enmär-
u icke
Adelsos
bängde
pändes
n och
fort-
skriande utbredde sig denna helvetiska last?
— nemligen att åka vagn — och så myc-
ket ondt förorsakad e den landet, att det ak-
tades nödigt låta utgå en kunglig förordning
deremot, Äfven i Eagland mötte införan-
det af vagnar mycket motstånd, Man kan
till en del göra sig föreställning om den vil-
lervalla och tumult som de i början stiftade,
af en satir, som Poeten Taylor år 1629
skref emot bruket af vagnar, och hvilken han
iillegnade alla dem, som hade några besvär
ett anföra emot den på hjul rullande verl-
den.? Han klager deri, att de store förut
måst hafva tio till hundrade betjeoter, men
bjelpte sig numera så godt de kunde, alle-
nast de voro i stånd att bålla hästar och kusk;
nu, tillägger han, bar man endast en fjärilfält
page, en trafvande lakej, en ölstinn kusk,
kock, skrifvare, hofmästare och källarmästa-
re, och deraf är det ju en nödvändig följd,
att en mängd folk måste drifva omkring u-
tan tjenst, och slutligen nödgas vandra till
fängelserna. På ett annat ställe säger poe-
ten skämtande: ingen kan nu blifva slagen
till riddare, utan att hans fru på samma
gång blir slagen med lamhet, så att hon se-
dermera endast i vagn kau låta se sig ute.
Toszax. Vid den tid, då bruket deraf inför-
des i England, befarade man allmänt att na-
tionen skulle derigenom blifva i grund för-
störd, Likt alla nya moder förryckte också
detta bruk i början hufvuden af alla stånd.
De pengar, som sålunda uppgå i rök,? sä-
ger en författare från dessa dagar, kunna
icke beräknas. Konung Jakob I ansåg icke
under sin värdighet, att sjelf skrifva en bro-
chyr emot tohaken; denna skrift, som hade till
titel Counterblast to Tobacco Motblåst mot
tobaksröken) var blott thronens eko af fol-
kets skri. Men blåsten var för svag emot
röken, och hans faderliga majestät sök te för-
oäfves afskräcka sina trogna barn med den
föreställningen, ? Patt de förvandlade sina in-
elfvor till en smutsreservoiv och orenade de
ädlaste delarne af kroppen med ett oljaktigt
sot, såsom det hos starka tobaksrökare, vid ob-
duktion efter deras död, blifvit befunnet.
STENKOLL. Deras införande som bränn materia!
varen följd af bristen på ved itrakterne kring Lon-
don; men derigenom bildade sig en alldeles egen
atmosfer öfverstaden; och detär bekant, alt en re-
nare luft ofta blef dödlig för dem, som från sin
spädaste barndom beständigt inandats dessa
svafvel- och rökångor. Karl Fox sade en
gång till en vän: jag kan icke lefva på fa-
sta landet, min konstitution är för svag der-
till.? Den bekante Evelyn underhöll ca fort-
farande ovilja emot den ELondonska 1i0öksta-
den. Man tävke sig, utropar han, elt
tjeckt tält! eller, hvalf öfver London; skulle
man icke straxt qväfvas af röken! Denna so-
tiga rök faller nu alla nätter ned på gator-
va, husen, vattnet, och införlifvar sig med
vår kropp. Den öfverdrager vattnet med en
tunn hinna, som sväfvar på dess yta, hvaraf
alla cAm Nada i Themsen. få erfaroenhat