ar bih bärskildt artikel läsares sljande hvaraf t, unlandet ngrardradet ne nu a fings renirdeles n blef os på nterna bordet länge några a kött ne. I nackad äldre ärfda hvilka många os al;:s och AA ännan a tillyngre ne alt en beöfvera Sigvenhbel tio år tidens (entligt länge att löslacningar. vit sin år 1770 araply, och att , bade ov— tschäsret, eminskEnmäru icke Adelsos bängde pändes n och fortskriande utbredde sig denna helvetiska last? — nemligen att åka vagn — och så mycket ondt förorsakad e den landet, att det aktades nödigt låta utgå en kunglig förordning deremot, Äfven i Eagland mötte införandet af vagnar mycket motstånd, Man kan till en del göra sig föreställning om den villervalla och tumult som de i början stiftade, af en satir, som Poeten Taylor år 1629 skref emot bruket af vagnar, och hvilken han iillegnade alla dem, som hade några besvär ett anföra emot den på hjul rullande verlden.? Han klager deri, att de store förut måst hafva tio till hundrade betjeoter, men bjelpte sig numera så godt de kunde, allenast de voro i stånd att bålla hästar och kusk; nu, tillägger han, bar man endast en fjärilfält page, en trafvande lakej, en ölstinn kusk, kock, skrifvare, hofmästare och källarmästare, och deraf är det ju en nödvändig följd, att en mängd folk måste drifva omkring utan tjenst, och slutligen nödgas vandra till fängelserna. På ett annat ställe säger poeten skämtande: ingen kan nu blifva slagen till riddare, utan att hans fru på samma gång blir slagen med lamhet, så att hon sedermera endast i vagn kau låta se sig ute. Toszax. Vid den tid, då bruket deraf infördes i England, befarade man allmänt att nationen skulle derigenom blifva i grund förstörd, Likt alla nya moder förryckte också detta bruk i början hufvuden af alla stånd. De pengar, som sålunda uppgå i rök,? säger en författare från dessa dagar, kunna icke beräknas. Konung Jakob I ansåg icke under sin värdighet, att sjelf skrifva en brochyr emot tohaken; denna skrift, som hade till titel Counterblast to Tobacco Motblåst mot tobaksröken) var blott thronens eko af folkets skri. Men blåsten var för svag emot röken, och hans faderliga majestät sök te föroäfves afskräcka sina trogna barn med den föreställningen, ? Patt de förvandlade sina inelfvor till en smutsreservoiv och orenade de ädlaste delarne af kroppen med ett oljaktigt sot, såsom det hos starka tobaksrökare, vid obduktion efter deras död, blifvit befunnet. STENKOLL. Deras införande som bränn materia! varen följd af bristen på ved itrakterne kring London; men derigenom bildade sig en alldeles egen atmosfer öfverstaden; och detär bekant, alt en renare luft ofta blef dödlig för dem, som från sin spädaste barndom beständigt inandats dessa svafveloch rökångor. Karl Fox sade en gång till en vän: jag kan icke lefva på fasta landet, min konstitution är för svag dertill.? Den bekante Evelyn underhöll ca fortfarande ovilja emot den ELondonska 1i0ökstaden. Man tävke sig, utropar han, elt tjeckt tält! eller, hvalf öfver London; skulle man icke straxt qväfvas af röken! Denna sotiga rök faller nu alla nätter ned på gatorva, husen, vattnet, och införlifvar sig med vår kropp. Den öfverdrager vattnet med en tunn hinna, som sväfvar på dess yta, hvaraf alla cAm Nada i Themsen. få erfaroenhat