Jag medger, att det gifver styrka åt Ei sits3
men detta medgifvande sträcker sig ej ända
derhän, att jag skulle gifva min röst åt ett
brådstört nedrifvande af vårt gamla statsskick,
för att utan betänksamhet tillskapa ett nytt.
Vådan deraf öfverväger, 1 min öfvertygelse,
den verkliga af Er anförda vådan af ett dröjs-
mål, som alstrar betänksamhet och erfarea-
het.
Sedan tvisten om de allmänna grundsatser-
na för den, blivanda organisatioven fortfarit
ännu en stund, rycker sällskapet närmare in
på Iden praktiska frågan om den blifvande
grundlagens beskaffenbet. Den ene föreslår
1720 års 1egeringsform; en annan vill sopa
vent hus, och föreslår den Nord-jA merikan-
ska statsförfattningen, såsom den politiska
theoriens största Mästerstycke;? men B. gör
emot båda sina grundade invändningar, samt
förblifver vid sin sats, och ans:r derjemte, att
man icke bör bortsopa heia den gamla om-
gifningen omkring throenen, emedan en man
kunnat stå tätt invid en thron, utan att dess
råd blifvit följda eller hörda.? Detta har till
påföljd, att samtalet stadrar, och sällskapet
åtskiljes alla missnöjla met hvarandra, och
mest med DB.
Läsaren ser, alt B. var den, bvars tanka
blef den rådande i verkligheten. Huruvida
han efteråt funnit de vackra och ädla före-
ställningar, som lågo till grund för hans be-
varande idter, och handlingssätt, motsvarade
och realiserade af cifarenheten, derom torde
man sannolikt hafva att vanta hans utlåtande
i Nionde delen af de historiska Handlingirna,
a