ee URI UCLISKR dä UtiDUORIALUSKRK PICIOTL INU. UNT HTS nes alt jeg, I trots af Whigs försäkringar att det stlul!e vara ea reform för folket, i trots af några uitratories skrik att den lemnade hela sta sförfattningen till pris åt pöbeln, och I trots af denna pöbels dåraktiga förväntan att det verkligen vore så, altid stod qvar vid mitt första påstående, emedan hvarje förnyadt betraktavde af billen styrkte mig idenna tanka. Hunt var nästan den ende, som i England genast från början uppfattade billens sanna karakter, och, som demagog, högljudt fördömde den; han utskreks derföre som en förrädare mot reformsaken, och beskylldes att hatva såltsig åt Tories, men jag sade altid: den mannen har 1 sitt sinve visserligen icke orätt. Man skrek mot utsträckande af vabhätten ti!l personer, som blott betalte 10 pd. i arrendeafgilt, men glömde eller ville acke inse, alt derna vabätt var oingilfven af så många klansuler och förbehåll, att få af den fattigare klas en kunde göra sig delaktiga af densamma. Man trodde i synner het, alt i London de mera förmögna och tänkande klasserna skulle blifva så öfversvämnade af massan af pö beln, att blott de sämsta demagoger kunde hoppas att blifva valda. Och då man såg, alt vid det sista allmänna valet de kandidater, hvilkas utväljande berodde af mängden, måste utfästa sig att rösta för reformbillen, och att nästan hvar och en, som ville gå in härpå, blef vald, så tog man för gifvet, att det för framtiden alltid skulle gå på samma sätt, och, S med en större mängd och en lägre klass al valmän, blifva ännu Värre, d. v.. s. blott den argaste demagog, sam förpligtade sig till de betydligaste omhvälfuingar, och ingen annan, kunde blifva vald i någon stad, isynnerhet icke i London. Men hvad hände? Visserligen hafva få Tories (och ibland dem ingen af de häftigaste) uppträdt såsom kandidater för någon del af London eller de angränsande grefskapen ; och deremot hafva, jemte Whigs, flere äkta demagozer framkommit, som kalla sig folke:s män, och lofvat i grund 3 eformera kyrka och stat, d. v. s. vända det understa öfverst, Men Whig-kandidaterne, långt ifrån att förpligta sig till sådant, som man vil:e åläg gsa dem, satte sig nästan alla emot att gifva några bestämda löften. Vi veta, sade de, att i staten som i kyrkan mycket finpes att förbättra, att beskattningsväsendet, alt lagarne, att mycket annat behöfver en retvision; alt religion och sedlighet bjuda afskaffande sf negers !afveriet; att det skulle vara väl, att, så snart som möjligt, utbyta det vanhedrande prygelstraffet i ermdsn och flottan mot andra straffbestämmelser; att det vore önskligt att spannmåls-införseln läitades, till fördel för de arbetande klasserue, och ännu mycket annat. Men då vi icke fr förhand kunna veta, huru och på bvad sätt allt detta låter sig verkställa, så att det kunde ske med rätt och billighet för alla, och utan fara för det hela, så vilja vi icke beller iförband binda oss till några vissa mått och steg. Ni ha sett huru vi bittils handlat, anser nij ieke det tillväckligt såsom borgen för det tillkommande, så väljen andra. — Förkastades nu dacca män hvilka tillan dal doaäåta omv 2 AA